Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stonewall Jackson. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
dorna vid fallet från båren; och fjorton
dagar efter slaget, en söndag, blev det
tydligt att han endast hade få timmar kvar.
Han förnam med glädje att hela hären
höll bön för honom; när hans hustru
gråtande kastade sig över bädden och sade
honom att skilsmässan nu var mycket nära,
svarade han med sin vanliga stoicism:
»Ve-ry good; it is all right.» En stund därefter
omtöcknades hans själ; med stark
kommandoröst ordnade han en sista gång i
yr-seln sina oemotståndliga skaror till strid:
»Order A. P. Hill to prepare for action!
Pass the infantry to the front! Tell major
Hawks . . .»; därpå avbröt han sig mitt i
satsen. En stund låg han tyst och sade
därpå stilla: »Låt oss gå över floden och vila i
skuggan på den andra sidan»; och
ögonblicket därefter hade denne store krigare
gått in i det förgångna.
Sex veckor senare utkämpade Lee uppe
i Pennsylvania slaget vid Gettysburg, det
första slag där han inte hade Jackson att
lita till. Jacksons kår, som öppnade striden,
fördes där av Ewell, en aktningsvärd
medelmåtta. I de memoarer, som på gamla
dagar nedskrevos av den konfedererade
generalen J. B. Gordon, en god skribent
och högt skattad militär — som då var
brigadbefälhavare under Ewell och som
två år senare vid Appomattox. där Lee
sträckte gevär, förde den kvarvarande
spillran av Jacksons kår — berättar denne
om sina känslor under slaget vid det
tillfälle under första dagens strid, då han
fick se den redan handgripliga segern glida
undan ur de konfedererades grepp på grund
av Ewells ängsliga pedanteri och
ointelligenta bokstavslydnad; han omtalar hur
han då fylldes av en förtvivlad trängtan
efter »en halv timma av Jackson». Det
berättas om Lee själv, en personlighet
föga fallen för lösliga extravaganser, att
han ett par år efter kriget, en dag då han
som rektor vid lycéet i Lexington fått
mottaga ett brev innehållande frågor från
någon historiker angående detaljer vid
Gettysburg, driven av en hos honom sällan
sedd känslosvallning lät knytnäven falla
i bordet med en kraft som kom
skriv-attiraljerna att skallra, i det han vänd till
en närvarande prästman förklarade, att
om han haft Jackson vid Gettysburg, skulle
detta slag ändat i en stor seger: Baltimore
och Washington skulle fallit, och
Konfederationens frihet skulle därmed ha
varit säkerställd. Detta är möjligt: mer än
en overifierbar möjlig’het kan det enligt
sakens natur inte vara; men i varje fall
utgör detta uttalande av den ene av den
världsdelens båda största krigare en
vacker tribut åt den andre.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
