Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Dialog i drömmen. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIALOG I DRÖMMEN
Av karl asplund
Min hjärna var blytung som sovandes hjärnor.
Av stormslitna skyar var drömnatten full.
Jag sökte med skymmande blick efter stjärnor
men kunde ej se dem för skyarnas skull.
Men stormen blev ord i min dröm, och jag hörde
två röster, som ropande nådde varann.
I det skrämmande mörkret ett budskap de förde
från främmande sol, som för främmande brann.
Deras rop var förtvivlan, så skälvande naken.
Deras klang var ej klang från en levande jord.
Så hörde jag aldrig i dagsljuset vaken
det under, som bor i de älskandes ord.
Det var jubel och gråt, som gemensamt hävde
de ropandes bröst. Det var lycka och ve.
Det var hotfull och pockande hunger, som krävde,
och längtan att smeka, hugsvala och ge.
Han:
A, käraste kära, så vacker jag ser dig
i solen! Så frisk du ser ut i dag!
För klart för att tro på en vårhimmel ger dig
ditt riktiga ljus över flickljusa drag.
Jag ser dig så tydligt men kan inte nå dig.
Du är dig så lik, och jag ser att du har
den liljekonvalj vita klänningen på dig,
som just den benådade dagen du bar.
Du flämtade sist in i dödens minuter
i kramp och i ångest, tills allting blev slut.
Nu är det din eviga ungdom jag sluter
högtidligt och varligt i famn en minut.
Hon:
Nej, kyss mig ej och drag mig ej till dig!
Du vet, att så får det ej vara, min vän.
Var stilla! Det är bara väl som jag vill dig.
Ty rör du mig, kommer jag aldrig igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
