Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Verner von Heidenstam. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Se lander
då samme tjänare, som krökt och grå
bär in min kvällsvard, gosse var
och jag ej född, och mor och far
i gräset lekte än som små.
Man kunde säga, att hela nittiotalsdikten
ligger in nuce i de två korta stroferna. De
avslöja också avigsidan av dess
skimrande fantasiväv: likgiltigheten för nuet med
dess levande människor och levande
handling. Nutidens representanter hos
Heidenstam, från doktor Blumenbach i
Endymion till demagogerna i Lördagsmarsch,
spela alltid en ytterst löjlig och osympatisk
roll. De kräla som kackerlackor i
ungdomsböckernas orientaliska palats och
gnaga som råttor i mannaårens svenska
herrgårdar. De ha glasögon för blicken
och jägerskjorta kring hjärtat; vad de
främst fordra av tillvaron är bekvämhet
och ofarlighet. Deras liv saknar resning,
glans och flykt, de själva sakna
ridderlighet och skönhetssinne: de äro
småskurna, egennyttiga, demokratiska.
Demokratismen har alltid varit
Heidenstam förhatlig. Visserligen fanns det en
tid, då han, som i Från Col di Tenda till
Blocksberg, kunde framställa det
urdemo-kratiska, kälkborgerliga Schweiz,
fruktträdgårdarnas, urmakarnas och
hotellvärdarnas förlovade land, som ett slags
idealsamhälle efter bästa åttiotalsrecept. Men
detta visar egentligen bara tidsandans
makt även över en i grund och botten så
motsträvig natur som Heidenstams. Då
han under senare år uttalat sin beundran
för Mussolini och fascismen, yttrar sig
däri inte alls en äldre herres belåtenhet
över att någon tar den uppnosiga,
över-maga samtiden vid örat och lär den veta
hut; redan i Vallfart och vandringsår få
t. o. m. de åttiotalsidéer, som oupphörligen
sticka fram huvudet, en fullkomligt
egenartad, antidemokratisk färg. Som Böök
påpekat, är hans radikalism inte barn av
Marx’ århundrade, utan av Voltaires: det
överlägsna, skeptiska fronderiet har tagits
i arv med sjuttonhundratalsfilosof ernås
skrifter i herrgårdsbiblioteket.
När han långt senare skriver Ett folk,
som ju bl. a. inrymmer en dikt om den
allmänna rösträtten, ljuda där ideligen
aristokratiskt högdragna tonfall, som
verka rätt oförenliga med den folkliga
rösträttsrörelsens anda. Parlamentarismen
och allt dess väsen har han inte mycket
till övers för, den är närmast futtig och
smålöjlig; vad det kommer an på är att
Sveriges banér inte får fläckas av den
smutsiga mammon. Lika tydligt som i
debutbokens muntert hånfulla, överdådiga
gäckeri med Västerlandet och den
moderna tiden talar här Heidenstams förakt för
pengarna och den praktiska nyttan, allt
sådant som just nu står högst i kurs: ett
förakt som i denna form bara kan hysas
av en aristokrat som aldrig behövt slita
hårt för sitt uppehälle.
Och då han i Karolinerna skall ge ett
helt folks epos, blir det ändå dikt om
enstaka individer, om ensamma hjältar. Alla
de yppersta berättelserna i boken
kristalliseras ut kring en bestämd, isolerad gestalt:
Karl XII själv, Dumma svenskan,
skiltvakten vid Det befästa huset. De
svenska krigshärarna och det svenska folket
som namnlösa massor skymta bara i
bakgrunden ; Heidenstam ser knappast ens
något centralt i det krigets kamratskap,
som blir det enda försonande
momentet för nästan alla nutida
krigsskildrare, Remarque, Barbusse eller
Blunden. Hjältedådet som sådant är i hans
ögon det enda väsentliga: dess syfte
och mening frågar han åtminstone vid
denna tid föga efter, snarare får
bragden för honom ökad glans och
storhet, om den utförs för sin egen skull, med
hopbitna tänder och utan hopp om
framgång. Det verkar också alldeles
självfallet, att Heidenstam förlägger sitt stora
nationella monumentalverk inte till ett av de
uppbyggande skeden, då svenskarna sida
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
