Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Eric von Rosen. Vid 50-årsdagen. Av Rob. E. Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rob. E. Fries
så småningom kom in i byn och knöt
vänskap med stammen.
En målande skildring av denna den
första dagen vid Bangweolo-träsken har Rosen
själv lämnat i sin populära reseskildring
Från Kap till Alexandria.1 Han har där
framhållit riskerna och de svårigheter
som det erbjöd att få möjlighet att
studera träskfolket. Att detta lyckades honom,
berodde på en egenskap som för
etnografen är oersättlig: förmågan att ta folk.
Denna lyckliga gåva hade han fått. Hans
sätt mot de primitiva folken var bestämt
och imponerande, men också taktfullt, och
han visste att när så var lämpligt
appellera till deras sinne för humor.
Battwa-fol-ket såg också mycket snart i honom en vän
som ville det väl, och så var även fallet
med vårt eget folk. Men de hyste också
respekt för »kalavalava», som hans namn
var därute, vilket är uttytt: den som
talar högt, eller kanske riktigare: den som
vet att befalla.
Jag minns en annan dag i
bergstrakterna vid Tanganjika-sjöns sydända.
Under veckor hade marschen gått norrut från
Bangweolo, och vi hade nått fram till
den lilla floden Lunzua. Vi hade kommit
så långt, att vi denna eftermiddag för
första gången fått skåda ut över
Tanganji-kas vattenyta, och vi hade enligt gjord
föresats nu ansett oss berättigade att —
det låter här prosaiskt — tömma den
andra flaskan punsch som medfördes på
resan. (Den första hade förbrukats vid
Bangweolo och den tredje skulle offras
vid ekvatorn.) Lägret hade slagits vid ett
imponerande, lodrätt vattenfall, som
floden bildade. Medan jag där under
kvällens lopp insamlade prov av strandens
växtlighet, fick jag se expeditionsledaren
med högtidligt allvar och stor omsorg
försöka kyla av den gula nektarn i de
relativt svala vattenkaskaderna nedanför fal-
1 Anmäld Ord och Bild 1913 av Carl G.
Laurin under rubriken Världens barnkatmnare.
let. En festlig middag, så gott sig göra
lät där ute i vildmarken, hade han ordnat,
när jag hemkom till lägret. Och så följde
en oförgätlig afton. Runt om stod den
tysta skogen, och blott från floden hördes
fallets dånande brus. Jag minns ännu den
underbart strålande stjärnhimmeln som
den kvällen välvde sig över lägret. Så tog
Rosen fram sin luta, och han knäppte på
den och sjöng — om Sverige. Månen steg
upp över skogen och timmarna skredo.
Och jag satt fångad av naturens storhet
och den stämning som min kamrat
skänkte stunden. Ty den gåvan hade han fått.
Under flera timmar hade vi en dag i
dessa samma skogstrakter följt spåren av
en elefanthjord. En spårare och ett par
andra negrer ledsagade oss och visade
vägen. Vi visste, att den jakten kunde ha
sina risker, och av djurens styrka hade vi
nogsamt sett prov på de träd, som de
på sin väg vräkt omkull för att komma
åt frukterna. Så hördes plötsligt ett
knakande i snårskogen, och fyra kolosser
styrde rätt på oss. Som mörka gigantiska
spökdjur gledo de snabbt fram,
förunderligt tyst, och om ett fåtal sekunder
skulle deras klumpiga fötter trampa den
plats där vi stodo. Negrerna dolde ej sin
rädsla, och själv hade jag en egendomlig
förnimmelse av undran över vad som
härnäst skulle hända. Ännu 12 à 15 meter, ett
par sekunder blott. Då ljöd Rosens skott,
och kulan tog just den punkt den skulle,
elefanten segnade ned, och spänningen var
över. Med lugnt och kallt sinne hade han
bidat sin tid och valt den rätta stunden,
i säker tro på sin egen förmåga. Ty den
stora gåvan hade han fått, ett arv från
gångna generationer, att när så krävdes
hysa självtillit eller kanske riktigare lita
på sig själv.
Erie von Rosen har genom sin
afrikanska forskningsfärd skrivit ett vackert blad
i den svenska etnografiens historia. Hans
skildring av den föga kända och av blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
