Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sverige och svenskarna i den ryska folkpoesien. Av Rafael Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige ock sv ens kar na i den ryska
folkftoesie?i
Av Rafael Lind q vis t
ET ÄR egentligen först med
Karl XII: s ryska krig som
Sverige och svenskarna tränga
in i den ryska folkdikten, och
det är ett rikt och tacksamt stoff som kung
Karl och hans krigare skänkt den diktande
ryska folkfantasin, vilken med all sin
livlighet och naivitet sällan till oigenkännlighet
vanställt den historiska sanningen i sin
karo-linerdiktningen. Men svenska vikingar och
väringar — t. o. m. sköldmör, »fältmör» —
skymta redan i de äldsta kända alstren av
rysk folkdiktning, i bylinorna, enkannerligen
de s. k. kijeffska eller vladimirska, men
under namn av bogatyrer — kämpar —
»komna över havet» till »den vänsälle furst
Vladimir Skönsol» i Kijeff, eller under namn av
varjager och druschinnikar — hirdmän — vid
de forna »rjurikska» furstehoven, vilkas
aldrig vikande kärntrupper de bildade.
Dessa främmande krigare »med gula lockar»
utgöra ett av de många vittnesbörden om de
intima förbindelserna mellan det forna
Svithiod och Gardarik eller Svithjod Mikla —
Stor-Sverige — såsom Ryssland även
kallades i den skandinaviska norden under
vikingatiden, till åtskillnad från det egentliga
Sverige, vilket denna tid och långt senare av
Rysslands slaver och Byzans’ greker
nämndes Rus (Ros), medan finnarna i dag som
är kalla det Ruotsi. Att Sveriges slaviska
fornnamn Iius redan under den första Igors
enka Olga (Helga) — Rysslands Sigrid
Storråda — och son Svjatoslav —
Rysslands Harald Hårdråde — övergick på
Ryssland i hela dess utsträckning och allt ännu
är Rysslands retoriska namn, dess namn på
»högt språk», en rysk motsvarighet till det
svenska Svea, belyser om något styrkan och
vidden av den »rusifiering», den
försvenskning, som Ryssland undergick under det
ru-rikska varjagväldet och vilken började med
Ruriks intåg i Novgorod, kulminerade under
Vladimir den Helige och Jaroslav den Vise
och med Kijeff s fall och Moskvas seger
rann ut i det storryska havet.
Även själva »Kvädet om Igors härtåg»,
detta unika alster av fornrysk hjältepoesi,
denna nästan gåtfullt konstnärliga diktcykel av
en okänd skald från senare hälften av 12: te
århundradet, vilken kallats den enda
bautastenen på den ryska forndiktens stepp, är
icke blott en högstämd väckelse- och
hyllningsdikt, ägnad den ryska enhetstanken i
den hjältemodige furst Igor
Svjatoslavo-vitsch’s gestalt, utan i lika hög grad ett
äreminne över det varjagiska Ryssland,
över »Rjurikovitscharna» och deras
dru-schinor. Det vimlar av ruriska hjältenamn
i den långa dikten, där besjungas vid
sidan av furst Igor Svjatoslavovitsch av
Se-versk var jagfurstarna Igor Rjurikovitsch,
Oleg, Jaroslav den vise, Mstislav den store,
Roman den röde, Ingvar och Vsjevolod
Olgo-vitsch, Vladimir den helige, Vjatscheslav,
Isjeslav, Vsjeslav, Rjurik Rostislavovitsch m.
fl. och framför allt — näst hjälten själv —
hans store fader, Svjatoslav I, som av
Rambaud kallas väringadrotten framom andra och
vilken Schukoffskij i sin grandiosa dikt
»Sångaren i läger bland ryska krigare» ägnar bl.
a. följande rader:
O Svjatoslav, vår forntida Tor,
din örnflykt hör jag vina!
»Framåt, i döden skam ej bor!»
du eldar din druschina . . .
Några korta utdrag — ordagrant översatta
— ur »Kvädet om Igors härtåg» torde i
detta sammanhang försvara sin plats :
Låt oss börja detta kväde, bröder,
med en sång om forna tiders bragder,
sången om den tappre Igors härfärd
och om honom, Igor Svjatoslaviisch,
och besjunga dem som nu man sjunger,
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
