Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kring Berzeliusminnet. Av H. G. Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring Berzeliusviinnet
Fot. Sv. porträttarkivet.
J. J. Berzelius. Oljemålning av J. G. Sandberg. 1827.
Linköpings högre allin, läroverk.
Året 1818 blev för Berzelius i viss mån
en vändpunkt, om man överhuvud kan
tala om en vändpunkt i ett på yttre
tilldragelser så föga rikt levnadslopp som
hans. Han hade då nyss — åtminstone
provisoriskt -—■ avslutat sitt förnämsta
vetenskapliga storverk, arbetet över de
bestämda proportionerna, varåt han ägnat
tio år av sin kraftfullaste mannaålder. Det
mot slutet alltmera forcerade arbetet hade
försatt honom i ett tillstånd av
överansträngning, till vars hävande han företog
en längre rekreationsresa till England,
Frankrike och Tyskland. Under vistelsen i
Paris hösten 1818 nåddes han av
underrättelsen, att Vetenskapsakademiens
dåvarande sekreterare, den namnkunnige botanis-
ten Olof Swartz, avgått med döden. Han
anmälde sig då oförtövat som kandidat
till den lediga befattningen och blev
mycket riktigt genom akademiens enhälliga
val utsedd till dess innehavare.
Hans förhållande till akademien hade
dittills icke varit synnerligen kordialt.
Hans ungdomsarbeten hade upprepade
gånger blivit refuserade, då han sökt få
dem införda i akademiens handlingar,
vilket på sin tid hade föranlett honom att i
förening först med W. Hisinger, sedan
även med åtskilliga andra vetenskapsmän
grunda en egen publikation,
»Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi»,1 där ett
1 Sex oktavband, Stockholm 1806—1818.
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
