- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
438

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ossian Elgströms skildringar av grönländsk nordbokultur. Av Arthur Nordén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arthtir Norden

såge komma den ursprungliga
verkligheten närmast, den sid. 432 återgivna bild,
som jag händelsevis funnit i ett svenskt
arbete, eller Ossian Elgströms framställning
av ett ungefär likartat motiv. Med en
suck av lättnad torde varje åskådare, lärd
som lekt, ha godtagit Elgströms stillfärdiga
bortopererande av alla vingar och
tjurhorn på hjälmarna, hans barska
avfärdande av teaterposen och
klädkammarrekvisitan. Det finns, så vitt jag kan se,
inte minsta invändning att göra mot
bilden av Erik den röde, så som han står
där med huvud och axlar insvepta i en
krage med hätta, liknande den som ännu
begagnas i Lappland, och med en
yllehalsduk virad flera varv om halsen. Kroppen
är täckt av en vadmalsskjorta med en
kolt-liknande kofta utanpå. Det är inte en
viking sådan man är van att se honom
avbildas, det medges, men skäl av denna art
imponera med åren mindre och mindre,
i mån som forskningen går det förgångna
allt närmare inpå livet och man får
anledning att röja upp med den ena
schablonmässiga vanföreställningen efter den
andra. Hur grundligt har t. ex. vår
uppfattning av det fornnordiska husets
gestaltning, sa till det yttre som till det
inre, på senare år reviderats!

Den totalvy av de fornnordiska
grön-landsfararnas liv, som Elgström ger i
följande rader, synes mig i allt träffa det
väsentliga, de betona just, hur liv och
människor i skilda miljöer formas av de
mekaniska krafternas spel: nordborna
»seglade över haven i vidöppna ’knarrer’
(handelsfartyg). Storm och oblid
väderlek genomisade deras härdade lemmar, rå
och kall stod blåsten över ishavet, tacka
för att de drogo kragen högt över öronen
och fyllde träskorna med värmande halm.
Jag funderade länge över detta problem,
ty det var mig så oändligt emot att
framställa Erik den röde på 70: de
breddgraden med bara armar och svanvingad

hjälm». Undra på det! Nous sommes les
machines de la Providencc, vi äro Vår
Herres mekanismer, sade redan Voltaire;
förvisso ha dessa mekanismers sätt att
fungera under alla tider tett sig tämligen
ensartat.

Just genom sitt konsekventa
fasthållande vid denna synpunkt är Elgström
värd beundran: i hans grönlandsbilder är
det naturbetingelsernas suveräna lag som
härskar över stort som smått, över
tumvantar, rökgluggskydd och båtformer. En
detalj, som jag lade märke till å en av
tavlorna med seglatsmotiv: längs
skeppens relingar voro uppstaplade några lag
med planktimmer, så att de tjänstgjorde
som ett slags skvättbord. Det hela är
säkert blott ett fyndigt påhitt av Ossian
Elgström, åtminstone erinrar jag mig ej
i en hast någon saga, som omtalar detta
sätt att stuva frakttimret. Men sällan
torde något skepp ha stuckit ut till de
skogfattiga Island eller Grönland utan att ha
lite planktimmer med ombord som last,
och så låga som skeppen voro har behovet
av skvättbord längs relingarna säkerligen
varit mycket kännbart i den starka
sjö-hävning, som råder i dessa farvatten.
Utan tvivel har konstnärens intuition här
lett honom på rätt väg.

Konstnären urskuldar sig inledningsvis
för »de högeligen ohistoriska
drakhuvuden», som hans pensel frammanat på
långskeppens stävar. »Skeppen besitta otaliga
arkeologiska fel», förklarar han. Även
härutinnan synes hans blygsamhet — eller
kanske snarare ett visst främlingsskap
inför det arkeologiska och litterära
materialet — ha fört honom onödigt långt. Så
»ohistoriska» äro hans stävprydnader
visst icke, men de äro en smula
enformiga. Han har försett flertalet av
skeppen med drakhuvuden, och därtill sådana
med en rätt begränsad typvariation,
medan i själva verket flera andra former av
stävprydnader förekommo under forn-

438

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free