Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ossian Elgströms skildringar av grönländsk nordbokultur. Av Arthur Nordén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthtir Norden
av ritstiftet försetts med skorsten. Men
den stora mängden av hus ha blott Ijore,
såsom rätt och billigt är. Skeppen synas
mig genomgående vara riktigt återgivna,
ty då konstnären förklarar sig ha slopat
all den verkliga och onordiska utstyrsel
och ornamentik, som under iooo-talet
»verkligen» prydde dem, gör han sig
skyldig till det misstaget att förväxla de
i sagorna omtalade lyxskeppen med de
helt vanliga sjögående båtarna, som
visserligen voro produkter av världens yppersta
skeppsbyggeri men därför icke voro några
Osebergsskepp. Jag skulle våga den
gissningen, att Ossian Elgströms grönländska
vikingabåtar komma vida närmare den
historiska sanningen än vad konstnären
någonsin menat eller åtminstone anat!
Vad dräktskicket beträffar är det
svårare att yttra sig med någon bestämdhet,
emedan vår kännedom om vikingatidens
vardagsdräkt är så ytterligt ofullständig,
då sagornas skildringar som regel gälla
högtidsdräkterna eller särskilda lyxplagg
och de litterära notiserna icke kunna
kompletteras med några mera betydande
föremålsfynd. Just från nordbostaten på
Grönland härstammar emellertid,
egendomligt nog, den största samling autentiska
medeltida dräkter som finnes i Europa,
men dessa dräkter tillhöra en något
senare tid än den som de Elgströmska
bilderna avse. De äro nämligen från
1300-talet och ha kunnat räddas över i det
danska nationalmuseet endast tack vare den
omständigheten att de legat väl förvarade
i den bottenfrusna grönländska jorden.
Det är de bekanta fynden från
Herjolfs-näs kyrkogård, härrörande från
avkomlingar till Erik den rödes samtida och vän,
Herjolf Bårdsson. Med detta i de euro-
peiska medeltidssamlingarna enastående
fynd står den grönländska
nordbokulturens historia på fast verklighetsunderlag,
och givet är, att Ossian Elgström hämtat
avgörande impulser från
Herjolfsnäsfyn-det; bl. a. har han säkerligen fått den
egenartat brunröda färgen med dess lyster
av nyss torkat blod från dessa dräkter
(som bekant har Elgström framställt
denna färg av renblod, tillsatt med
ox-galla för att hindra blodets levring och
mörknande).
Vid den tid — mitten av 1300-talet —
då dessa grönländska nordbominnen
kommo i jorden, hade Erik den rödes lilla
nybyggarsamhälle vuxit ut till att
omfatta 300 gårdar, två kloster och 16
kyrkor, däribland en domkyrka med
biskopssäte på Gardar. Tack vare ett flitigt och
sakkunnigt inventeringsarbete äro alla
dessa gårdars läge känt och bygderna
kartlagda; t. o. m. arkeologiska
utgrävningar ha bedrivits häruppe.
En hel litteratur har uppstått om
orsakerna till den gripande katastrof, som
denna i förstone trotsigt livskraftiga
nordbokolonis undergång innebar. Men
den vittfamnande konstnärliga syntesen
av det disparata ödesdramat däruppe i
isolationen och mörkret har ingen före
Ossian Elgström sökt att giva. Uppslaget
är så stort och vad som hittills kommit
till synes av infriade föresatser så
imponerande, att man frestas fråga sig, om
ej Ossian Elgström här funnit sin
tacksammaste uppgift som konstnär och
privatlärd. Med Erik den rödes saga skall
hans namn i varje fall varaktigt
förknippas i nordisk konsthistoria, det synes stå
fast.
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
