Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Stockholmsutställningen 1930. Av Nils G. Wollin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils G. W ol lin
Utsikt över Korson från huvudingången.
Den mest betydelsefulla
programutställning, som tidigare ordnats i Sverige på
konstindustrins område, var den s. k.
Hemutställningen i Liljevalchs konsthall
i Stockholm 1917. Med sina möblerade
enkla lägenheter kom den att utgöra
upptakten till den betydelsefulla
konstindustriella utvecklingen i Sverige.
Stockholmsutställningen 1930 skulle kunna
anses som en upprepning av samma
program, men ofantligt utvidgad och
differentierad efter de nya krav som
aktualiserats sedan dess. Hemutställningen
byggde ännu delvis på hantverklig
traditionalism. Stockholmsutställningen 1930
söker i möjligaste mån göra sig fri från
tyngande eklekticism och med hjälp av
industrin skapa en masstillverkning, som
i möjligaste mån tillfredsställer vår tids
behov och som kan komma möjligast
stora allmänhet till godo.
Masstillverkning, standardisering äro
uttryck som förskräcka mången
konservativt anlagd person. Han får en
obehaglig känsla av proletariat och själlös nivel-
lering. I själva verket utesluter
masstillverkning och standardisering varken
skönhet, trevnad eller komfort. Det är, när
vi se närmare efter, ett olyckligt arv från
1800-talet, som tillfört oss detta krav på
individuell skönhet med konstnärliga
kakelugnsluckor och dörrvred. Den som
litet närmare känner till förhållandena under
1700-talet vet väl, att då var det en
genomförd standardisering ej endast när
det gällde hustyper (t. ex. herrgårdarna,
eller tvåfamiljshusen i brukssamhällena)
utan också i detaljer, såsom dörrar och
profiler till paneler m. m. eller husgeråd
av allehanda slag. Så tillvida bygger
Stockholmsutställningen 1930 på
traditionell grund. Men den förkastar all
kopiering och strävar att få fram
formvärden, som äro direkta uttryck för våra
behov nu till dags.
Som en följd av programmets allmänna
karaktär komma ej (med undantag för
några få lyxrum) fritt komponerade
konstnärsrum att utställas, utan hela
bostadsavdelningen kommer att läggas upp efter ett
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
