Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde häftet
- Johnny Roosval. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Wåhlin
ryckt helhetsbilden; den enda mera
betydande ändringen i 1911 års resultat är en
tillbakaskjutning av de absoluta
dateringarna inom den behandlade tidrymdens
förra del.
* *
*
På grund av ett poetiskt uttryck i
profeten Jesajas elfte kapitel brukar Kristi
stamtavla i medeltidskonsten framställas
som ett träd, vars stam utgår ur Isais,
Davids faders, liv. Om denna »Jesse rot»
hade den framstående tyske
konsthistorikern Adolph Goldschmidt talat vid en
föreläsning i Uppsala, då Roosval i en
lärjunges stambok ritade en modern variant på
det vördnadsvärda motivet, i vilken
Goldschmidt intog stamfaderns plats, medan
Arvid Baeckström, Axel Romdahl, Johnny
Roosval, Axel Sjöblom och ytterligare ett
par svenska vetenskapsidkare växte på
trädets grenar och ett ganska stort antal icke
närmare specificerade ynglingar och
jungfrur uppe i lövverket bildade stamträdets
yngsta generation. Skämtet hade en
mycket respektabel sanningskärna; den
moderna svenska konstvetenskapen har inte hel
och hållen men till alldeles övervägande
grad växt på detta träd, som har sin rot i
den tyska konstforskningens metodik och
vars båda bärande grenar äro Romdahls
och i främsta rummet Roosvals
vetenskapliga och pedagogiska snille.
Men trädet har också rötter i svensk
mark. I Roosvals produktion spårar man
lätteligen ett inflytande från det
utvecklingshistoriska betraktelsesätt, på vilket
Oscar Montelius och Hans Hildebrand
hade uppbyggt den typologiska metoden för
arkeologiens studium, och utan anslutning
till denna metod hade varken »Die
Kir-chen Gotlands» eller »Die Steinmeister
Gottlands» blivit vad de äro. I detta
avseende har Roosval vårdat och utvecklat en
rent svensk tradition.
När han som ung filosofie kandidat vid
sekelskiftet utbytte Uppsala universitet mot
Berlins, hade Goldschmidt ännu icke
intagit sin lärostol där utan verkade vid
universitetet i Halle. I Berlin representerades
konsthistorien från 1901 av en ännu mera
lysande kraft, nämligen Heinrich
Wölff-lin. Wölfflin är inte bara konstforskare i
vanlig mening utan också en originell och
vidsynt tänkare över konst, som väljer sina
problem utan mycken hänsyn till vad
kolleger och föregångare efterfrågat och som
därför har kunnat finna jungfrulig mark
också på konsthistoriens allra flitigast
bearbetade områden. Han har också en
ytterst fin känsla för konstens formala sida,
en musisk sinnesförfattning, ett
konstförstånd av det allra djupaste slaget. Hans
huvudproblem ha rört sig om
konstverkens och tidsstilarnas inre väsen, om
själva det konstnärliga seendets art och
uttrycksformer. För honom som för
Roosval har den omedelbara åskådningen varit
en kunskapskälla; för Wölfflin, vars
djärvhet ligger mindre på intuitionens
än på intellektets område, har åskådningen
varit kunskapskällan framför andra, och
det är med alldeles ovanligt god rätt som
han till sin devis har tagit det djupa och
kärnfulla citatet från Albrecht Dürer:
Der alleredelst Sinn ist Sehen.
På en så besläktad begåvning som
Roos-vals måste den personliga beröringen med
Wölfflin ha haft en rikt befruktande
inverkan. Hur detta i detalj gick till, och
hur vidden i Roosvals synkrets,
universaliteten i hans kunskaper och intressen
befordrades av andra impulser från detta
lärosäte, till vars katedrar samtidens bästa
krafter samlades, därom kan den, som
inte var med, inte berätta något. Det bör bli
en angelägen uppgift för Roosval själv att
någon gång skriva ned åtminstone det
stycke av sina memoarer, som handlar om
läroåren i Berlin; här ligger en icke
oviktig knutpunkt i samtidens svenska
odlingshistoria.
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0496.html
