- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
454

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Johnny Roosval. Av Hans Wåhlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans Wåhlin

märksamheten vid att det existerade en
svensk konst redan under vasatiden, och
inom vår medeltidskonst hade Carl Georg
Brunius och Nils Månsson Mandelgren
redan vid 1800-talets mitt gjort ett första
rekognosceringsarbete, Hans Hildebrand
på 1870-talet publicerat en översiktsstudie
över den kyrkliga konsten under Sveriges
medeltid. Men av de tre sistnämnda
författarna hade ingen använt någon verkligt
konstvetenskaplig metod, och deras försök
till historisk gruppering av materialet voro
mycket lösliga. Ewert Wrangel hade på
1890-talet offentliggjort en studie över ett
stycke svensk medeltida arkitekturhistoria,
och det fanns några få byggnadshistoriska
undersökningar av enskilda monument,
skrivna av olika författare. Det var hela
den svenska litteraturen om svensk
medeltidskonst, och hur nyttig den än kan vara
som materialsamling, kan man icke
tillskriva den någon särdeles förmåga av
konstvetenskaplig problemställning och
problemlösning.

Roosvals bok om Jan Bormans
altarskåp, frisk och idérik, skriven av en
konstkännare och konstforskare med de bästa
medfödda förutsättningar och den bästa
skolning som samtiden kunde erbjuda, var
mot den äldre litteraturen om medeltida
svensk konsthistoria som en vacker och
doftande blomma vid sidan av ett ganska
ledsamt herbarium. Men den kunde inte
ändra den läsande allmänhetens inställning
till vår medeltidskonst, eftersom den
behandlade ett i grund och botten utländskt
ämne. Att medeltidskonsten i vårt land nu
allmänt värderas och ses som konst, det
beror på andra insatser av Roosval: hans
gotländska forskningar, hans
utställningar av äldre kyrklig konst, hans
publicistiska verksamhet. Det fanns nog andra
som redan före Roosvals framträdande
hade en rent konstnärlig uppskattning av
medeltidskonsten; den som skriver dessa
rader kan åtminstone anteckna den i Skå-

ne verksamma kvartetten Otto Rydbeck,
Axel Nilsson, Adolf Roth och Theodor
Wåhlin, men de lyckades aldrig
genomföra en sådan omvändelse av den bildade
allmänhetens tänkesätt som Roosval
åstadkom.

Roosvals studier i Gotlands
medeltidskonst började kort efter hans hemflyttning
till Sverige. Han var då sysselsatt med
Uppsala domkyrkas byggnadshistoria och
fann i de skulpterade konsolstenarna på
kyrkans korpelare ett stilistiskt problem,
som hans kunskaper inte räckte till att
lösa. Gåtan löstes, liksom han löst åtskilliga
andra, med hjälp av en djärv gissning:
möjligen kunde det vara fråga om
gotländsk stil. Saken måste undersökas, och
Roosval gjorde sin första forskningsresa
till Gotland. Om sina intryck därifrån
berättade han femton år senare i förordet
till »Die Steinmeister Gottlands»; han
fann sin gissning bekräftad, men fann
också, att uppsalaskulpturerna endast voro
en oväsentlig detalj i den överväldigande
massan av gotländsk stenhuggarkonst.
Han fann i ornamentiken och i
portalarka-turernas form ett pittoreskt orientaliskt
drag, i figurkonsten en mängd av
olika stilriktningar: en kokande expressiv
germansk art, en sirligt klassicistisk, en
muntert karikerande och tillika dekorativ
stil, också den av germanskt lynne. Hans
första totalintryck var ett bestämt tvivel
på den härskande föreställningen om
svensk medeltid som en svag avglans av
europeisk härlighet. Gotland framträdde
som en jungfrulig mark för
konstforskningen, ett »Neuland der Kunstgeschichte»,
och på samma gång — såsom samband med
det svenska fastlandet senare visade —
som ett tydligt talande vittne om att den
medeltida svenska konsten, långt ifrån att
vara en urvattnad kopia av tysk, fransk
och engelsk konst, hade sin bestämda
egenart, sammanknuten av urgamla inhemska
traditioner från vikingatidens konst och

454

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free