Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Johnny Roosval. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Wåhlin
domkyrkas koromgång». Denna bok har sin
viktigaste förtjänst i den kunskapsrika och
fyndiga ikonografiska tolkningen av
stenarnas dunkla bildmotiv. På denna väg har
Roosval, som i många senare
föreläsningsserier och skrifter, dragit fram i ljuset de
medeltida föreställningskretsar som
medeltidskonsten illustrerar och som för
länge sedan ha fallit ur den västerländska
kulturvärldens minne. Bekantskapen meci
denna föreställningsvärld har för hans
lärjungar och läsare varit begynnelsen och
grunden till en förtrogenhet med
medeltidskonsten, som dessförutan icke hade
kunnat vinnas.
Nu började Roosvals arbeten över den
gotländska medeltiden att strömma fram
med märklig hast. En mängd populära
tidnings- och tidskriftsuppsatser under de
närmaste åren förebådade det 1911
utgivna huvudarbetet »Die Kirchen Gotlands»,
den med bländande logisk djärvhet och
finaste konstnärliga tolkningsförmåga
framlagda historiska analysen av den
gotländska storhetstidens kyrkliga arkitektur. Nya
uppsatser om stenskulpturen följde efter i
den digra samlingen »Studier» från
utställningen av äldre kyrklig konst i
Strängnäs, i de motsvarande böckerna från
utställningarna i Härnösand och Uppsala, i
»En bok om Östergötland», i Gotlands
Allehanda, i Fornvännen, i Kunst og Kultur.
Det började bli svårt också för hans
trognaste läsare att behålla orienteringen i
detta vimmel av publikationer, då
sammanfattningen av resultaten från också detta
forskningsområde framlades i gestalt av
det monumentala verket »Die Steinmeister
Gottlands» 1918. Det kompletterades av
det grundliga katalogarbetet »Dopfuntar i
Statens historiska museum», som gav en
snabb överblick över fastlandets bestånd
av äldre medeltida stenskulptur, och av
»Studier, i Danmark», som behandlar
gotländska inflytelser på Danmarks romanska
konst och danska paralleller till gotländ-
ska konstverk, varigenom flera luckor i
det monumentfattiga gotländska
1100-ta-lets arkitekturhistoria utfyllas, och som
dessutom bl. a. påvisar gotländska
sten-mästares verksamhet utanför Gotland på
1200-talet. Med alla dessa skrifter hade
Gotlands vidunderligt rika stenkonst i
arkitektur och skulptur blivit historiskt
grupperad och fått sitt konstnärliga värde
fastslaget och bekantgjort. Samtidigt hade
Carl R. af Ugglas på liknande sätt
bearbetat träskulpturen, och Emil Ekhoff hade
genom de stora monografierna över S: t
Clemens kyrka i Visby och över de
svenska stavkyrkorna, vilkas märkligaste
rester funnits på Gotland, bidragit med
viktiga detalj forskningar.
Resultatet av detta studium blev, utom
den detaljerade kännedomen om
studieobjektet självt, främst den märkliga
iakttagelse som Roosval förutsåg redan vid sin
första exkursion till Gotland, nämligen
upptäckten och bestämningen av vad han
då kallade den svenska medeltidskonstens
egenart och relativa självständighet.
Undersökningen av Gotlands medeltidskonst
visade, att här fanns något annat än den bleka
spegelbild av tysk och västeuropeisk
formkultur, som den svenska medeltidskonsten
förut gällt för; här fanns en ur egen jord
och eget lynne född nordisk konstvilja,
som under en överraskande livlig beröring
med främmande kulturer i världens alla
kända delar väl förstod att tillgodogöra sig
befruktande impulser från olika håll men
som hade sin bestående styrka i sin
ständigt levande egenart. Långt ifrån att
medeltiden skulle vara den period av vår
konsthistoria, då det slaviska beroendet av
främmande mönster vore starkast, visade
det sig, att vår konstkultur var mera fast
rotad i vår egen jord under medeltiden än
någonsin senare och att den då också
hade en märklig expansionskraft. Den
behärskade alla länder kring Östersjön och
slöt dem samman i en enhetlig »konst-
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
