- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
499

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - På ökenvägar till Sinai. Av Joh. Lindblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På ö kenv ä gar till Sina i

Ö k e n lan ds k ap.

topp och till tå, kika skyggt fram för att
plötsligt åter försvinna; det är som
skymtade skumma demoner från en mörksens
värld. Där är en muhammedansk
begravningsplats, några stenrös, kanske med en
upprättstående sten i mitten. Där är en
kultplats för något muhammedanskt
helgon, w e 1 i, en liten moské med inhägnad,
vaktad av en beduin; det hela är
överskuggat av en dadelpalm eller två.

Växtligheten är torftig. Fordom voro
Sinaibergen bevuxna med skog. Man vet
att beduinerna förr i värklen utom dadlar
förde träkol i mängd till kusten för att i
gengäld få brödsäd. Vart har skogen tagit
vägen? Den som en gång fanns har
hänsynslöst blivit avverkad för det
trähungriga Egyptens behov. All återväxt
förstördes sedan genom betning av kameler, får
och getter. Genom skogens försvinnande
försämrades också klimatet och
jordmånen, varigenom viktiga förutsättningar för
en yppigare vegetation automatiskt gingo
förlorade. I oaserna, eller överhuvud på

platser där en kraftigare vattenåder
kväller fram eller grundvattnet kommer
närmare jordytan, ser man palmer, en, två
eller tre stycken, endast någon gång större
dungar eller lundar, såsom i oasen Feiran,
den största på halvön. Annars ser man
mest enstaka tamarisker eller rader av
tamarisker samt den för vissa trakter typiska
Sinai-akacian. Tamarisken, t a m a r i x
mannifera, skänkte, åtminstone enligt
e n tradition, mannat. Vad man nu kallar
manna är i alla fall enligt vissa uppgifter
bildat av trädets säv, som efter barkens
genomstickande av en viss liten insekt,
rinner ut, bildande droppar, som stelna
och efterhand smälta samman till en
massa, som till smak och utseende något
påminner om maltextrakt. Enligt en annan
åsikt skulle det vara fråga om ett sekret
från insekten själv, något slags
»honungsdagg», kunde man säga. Araberna kalla
trädet t a r f a. En av de många wadis
vår karavan hade att genomfara på väg
till klostret hette wadi tarf a. Ett an-

499

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free