Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstlitteratur. Några böcker anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nordensvan
glanstid (1730-talet till omkr. 1770) får av
författaren högsta betyg: »man kan
knappast tänka sig någon ädlare inredningskonst
än den som skapas i Versailles under dessa
årtionden». Med skärpa framhålles att den
i sina främsta alster bevarar klarhet, reda
och logik. Det är i mindre upplysta länder
stilens tendenser till överdrift godtagas utan
modifikation — »c’est en Allemagne que la
rocaille a déliré», yttrar Hourticq i sin
förtjänstfulla franska konsthistoria1. Prof.
Lindblom skattar den tyska insatsen i rokokons
formvärld högre än hans franska kollega
förmår. Lindblom fastslår exempelvis i
Cu-villiés’ överflödande rika interiörer i
bayerska slott »en förening av tyskt och franskt
till en förtjusande helhet», och inför den
folkliga rokokon i Bayern och Tyrolen
vittnar han, att »i fråga om konstnärligt
besjälande av materien tyskarna dock under
denna epok skapat något i sin art ganska
ensamstående».
I förbindelse med dekoration och
ornamentik behandlas nu plafondmåleriet, som spelat
en så stor roll i palats- och kyrkoarkitektur.
Rokokon ersätter barockplafondernas tyngd
med svävande rörlighet och lätt, ljus kolorit.
I Tiepolos konst har denna konstart nått
sin fulländning.
I tidens miljökonst ger kineseriet en högst
pikant och bizarr insats — i keramik,
möbelkonst, arbeten i lack, i väggdekoration,
textilkonst och ej minst i för de engelska
trädgårdarna avpassade arkitektoniska
prydnader : pagoder, små tempel, lusthus. Sverige
äger i det lilla sommarslottet Kina i
Drottningholmsparken ett gott och på det hela
taget väl bevarat prov på denna
smakriktning, en pikant blandning av europeisk
rokoko och importerat kineseri.
Ett innehållsrikt och givande kapitel
ägnas konsthantverket, möbler, fajans och
porslin, järnsmide, guldsmedskonst. Och som
avslutning några sidor om rokokons död
efter en kort, rik, munter levnad. Rokokon
upplevde intet avtynande men väl en
smakförskjutning, som ledde till en grundlig
smakförnyelse. Redan i mitten av 1700-talet
vidtog den antika smakens återuppståndelse,
rokokons behagfulla lek följdes av
nyklassicismens krav på monumentalitet och inom
bildkonsten på högtidligt lugn och stilla stor-
1 »France» 1911 — i det efter världskriget
tyvärr avbrutna internationella samlingsverket av
konsthistorier i fickformat »Ars una species mille».
het. I Frankrike övergick genre rocaille i
style néogrec, övergången betecknas av style
Louis seize, »där rokokons lekfulla behag
förmäler sig med antikens monumentala
harmoni». Med denna nya brytningstids
inbrott avslutar författaren sin framställning,
övergångstiden — i Sverige det
gustavianska skedet — inordnar han i klassicismens
konsthistoria, som väl i sinom tid torde få
sin volym i det Bonnierska samlingsverket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
