Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Stadsbons och arbetarens drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walter Starkie
sällsyntare. Den moderne revolutionäre
irländarens allvar bidrager till att
frambringa en grotesk humor, vilken på samma
sätt som Pirandellos lilla demon förstör
varje bild som skapats av känslan. Sean
O’Casey är den irländske dramatiker,
som mest omisskännligt har avspeglat
dessa tendenser i det moderna Irland. Han
är det fullaste uttrycket för ögonblickets
drama — stadens drama i motsats till
landsbygdens. Fastän Irland
huvudsakligen är ett åkerbruksland, och dess öden
alltid måste sammanhänga med bondens,
kan det icke undgå att påverkas av den
moderna mekaniserade civilisationen,
vilken försöker samla alla människor i städer
och hålla dem samman i tätt packade
massor. Till och med på Augustus’ gyllene tid
var det nödvändigt att en Virgilius skulle
stiga fram och besjunga landsbygdens
enkla nöjen för att hejda invandringen till
städerna. Sean O’Casey lägger
huvudvikten på stadens problem, emedan han inte
tar fatt på att beskriva livet i de rikas
förgyllda salonger, utan snarare i de fattigas
kyffen. Han föddes som arbetare och son
av arbetare i Dublins smutsigaste kvarter.
Hela sitt liv igenom har han levat i
umbärande och sett syner av psykisk och
moralisk förnedring. Ett efter ett blevo hans
dramer krönikor över hans liv under
dagar, fulla av förtvivlan för hans land. Han
är ingen idealist, som framställer en
overklig pomp och ståt: han ändrar aldrig
sanningen. Han besitter icke blott Bernard
Shaws »normalsyn» utan också en lins
som förstorar detaljerna omkring honom.
Vad Goethe sade om sig själv kan också
sägas om O’Casey: »Det organ, som satt
mig i stånd att förstå världen, är mitt
öga». Varje skådespel är resultatet av
moget iakttagande : författaren förblir strängt
objektiv och en känslig mottagare av
intryck. Han ser sina roller arbeta på
scenen utan att någonsin låta dem uttrycka
hans egna tankar. Närhelst han försöker
skriva om sig själv och sina syften, blir
hans stil otydlig och haltande, som om
han icke kunde finna uttryck. Vi få ej
betrakta Sean O’Casey som en social
dramatiker i likhet med många av hans
föregångare, som äro ivriga att
predika mot den eller den lasten i ett
tendensdrama: han ser sig helt enkelt om
och beslutar att ej utelämna en enda av de
detaljer, som uppenbara sig för honom.
Hans iakttagelseförmåga är en helt annan
än de engelska författarnas : Sean O’Casey
är ej anglosachsisk i sin anda, han är en
man från medelhavsländerna, för vilken
det viktigaste hos en sak icke är dess
väsen, utan snarare dess yttre form. The
Abbey Theatre kan taga åt sig äran av
att hava åstadkommit O’Caseys
genombrott som dramatiker. Han hade alltid
varit en flitig teaterbesökare och började
under de svåra åren att dramatisera sina
upplevelser. Han hade sett det irländska
upproret från alla sidor. År 1916 hade han
tillhört olika organisationer och under
striderna mer än en gång varit i livsfara. Han
berättade för mig, att vid ett tillfälle hade
soldaterna ställt upp honom mot en vägg
och skulle just skjuta honom, då ett
tumult vid andra ändan av gatan drog
deras uppmärksamhet ifrån honom, och han
flydde. Efter flera försök att skriva
dramer fullbordade han »The Shadow of a
Gunman», och det antogs till uppförande
på Abbey Theatre. Vi måste från början
komma ihåg, att O’Casey är den spontane
dramatikern: utan övning i konsten att
skriva skådespel kunde han författa ett
utomordentligt drama, och vi kunna
till-lägga, att det var Abbey Theatre, baserad
på irländsk tradition som den är, som gav
honom hans chance. Sådana upptäckter
rättfärdiga mer än någonting annat en
nationalteaters existens. »The Shadow of a
Gunman» återgiver 1920 års händelser
under den hetaste striden mellan
engelsmännen och Sinn Feinarna. I denna strid
598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
