Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Soldaten i kriget. Av Karl Ragnar Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Ragnar Gierow
blott av de fyra årens kamp utan därtill av
de tio årens fred. Nederlaget har
förstummat den sista frasen om ändamålet för det
vanvettiga offrandet. Till den bittra
erfarenheten av imperialismens yttre sammanbrott
sluter sig övertygelsen om dess inre
ohållbarhet, dess brist på kärna. Schlump låter
filosofen Gack företräda den politiska
storhetsdrömmen i dess förryckta crescendo och
final. När läget vid fronten redan är
outhärdligt och disciplinen börjat släppa sitt
grepp, förkunnar han lidandets evangelium
och predikar det heliga kriget, ur vilket
Tysklands folk skall gå segrande, ty det har
lidit mest. In i det sista tror han, att
kejsaren i spetsen för en utvald och ädel skara
officerare skall kasta sig i stridens mitt och
föra de sina till triumf, och när även denna
yttersta befästning i hans trossystern brytes
ner, vet ban endast ett bruk för sin
armérevolver. Han har till raseri och självförintelse
drivit den princip, vari den klenmodige
Ginster söker bot för sin motvilja mot kriget:
»Man muss sich begeistern». För Ginster är
ett sådant försök redan från början dömt att
misslyckas. Han anmäler sig under de första
mobiliseringsdagarna som frivillig, det måste
han, eftersom vännen Otto gjort det, men
blir till sin obeskrivliga lättnad frikallad.
Sedan fortlever han i krigets skugga, dess kalla,
farliga skugga av brödbekymmer, arbetsbrist
och tusen fattiga, civila, outhärdliga obehag.
Då och då överväger han, om han icke åter
borde söka bli antagen som frivillig. Det
kunde kanske gå bättre nu, resonerar han, ty
i militärläkarnas ögon tycks kriget göra
folkstammen allt friskare, ju längre det varar,
eftersom de förklara ständigt fler av de vid
krigsutbrottet kasserade fullt fältdugliga.
Innan han förnyar sin anmälan, måste han
emellertid göra krigets grund och mening
klara för sig, detta vill icke riktigt lyckas
honom, och mitt under funderandet får han
mönstringsorder och skyndar till en medicine
professor för att skaffa sig intyg om klent
hjärta. Han har nederlaget i blodet och
behöver icke uppleva det för att förneka de
värden, som kriget ställt på spel. Han vägrar
att låta skjuta sig av samma skäl, varför
filosofen Gack skjuter sig.
Ginsters vettlösa feghet inför kriget har
sin naturliga orsak: han upplevde det aldrig.
Som de flesta såg han i det en källa till
ångest, men för honom blev det så
obegränsat och främmande i sin vederstygglighet som
en fantom endast kan bli för den, som stän-
digt känner att han jagas och likväl aldrig
får se den och avslöja att den åtminstone är
av kött och blod. Paul Bäumer, mittfiguren i
»Im Westen nichts Neues», utgår från
ungefärligen samma förutsättningar som Ginster.
Han anmäler sig som frivillig, därför att alla
hans klasskamrater göra det, och var och en
i klassen har samma motivering som han.
Bäumer blir antagen, det är den
oöverskådliga skillnaden mellan honom och Ginster.
Han får se spöket på nära håll och
konstaterar ej endast, att det verkligen är av. kött
och blod, utan därtill att det uteslutande
består av detta, döda och levande massor av
kött och blod. Allt, som kan kallas ande,
hålles borta eller också går det under i
vanvett. Den uppflammande
mobiliseringshänförelsen är precis lika värdefull som
militärbiljetten till en frontstation. Den förpassar
vederbörande dit, men vid framkomsten
upphör dess giltighet. Alla nyanser av ordet
patos utplånas i samband med kriget, utom dess
bokstavliga betydelse: lidande. Den rättvisa
saken, försvaret av hem och härd, statens
högre syften och prestige, allt detta blir
talesätt, bakom vilka tanken intet finner och som
tungan snart upphör att taga befattning med.
För Bäumer och hans kamrater innebär
kriget helt enkelt, att de av en makt, som de
icke riktigt kunna precisera men som, enligt
vad de dagligen få erfara, måste vara
omänskligt ond, förpassats i den
förnuftsvidriga situationen att mot sin innersta vilja till
självförsvar nödgas döda sina
olyckskamrater.
Detta är så likt pacifism som möjligt.
Likväl skall man förgäves däri försöka återfinna
de grundläggande dragen i den
fredsförkunnelse, som under världskriget blommade upp
cch fann sina främsta målsmän i författarna
till »Krigets biologi» och »J’accuse». I
Re-marques krigsleda finns intet av den vaga
och konturlösa drömmen om en
Erdballgesin-nung, intet ens av tron på fredens
omedelbara välsignelse. Hans desillusion sträcker
sina verkningar utöver gränsen av en
diplomatisk akt. Paul Bäumer och hans
generation se nyktert på kriget, de kassera dess
ideologiska prydnadsterminologi och tro icke
på någon annan grund för sin kamp än den,
att de råkat komma på ena sidan av
stridslinjen. Och på den sidan ha de sin bärgning.
De dela legosoldatens syn på saken. De ha
större leda vid yrket än han hade, deras är
ju också vida farligare, men bakom deras
våldsamma krigsångest ligger en stilla, luran-
650
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
