Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Johannes’ Uppenbarelse i den moderna bibelforskningen. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes’ Uppenbarelse
Skökan på vilddjuret.
Kap. 17 v. 3—4.
går sedan i fördärvet... De sju
huvudena äro sju konungar; fem av dem hava
fallit, en är, och den återstående har ännu
icke kommit, och när han kommer skall
han bli kvar en liten tid. Och vilddjuret,
som har varit och som icke mera är, det
är självt den åttonde och dock en av de
sju, och det går i fördärvet. Och de tio
horn, som du har sett, de äro tio
konungar, som ännu icke hava kommit till
konungaväldet, men som för en kort tid
tilllika med vilddjuret få makt såsom
konungar» (d. v. s. de äro Roms vasall furstar,
som deltaga i upproret i de yttersta
dagarna; talet tio är skematiskt).
Vilddjuret är sålunda kejsarmakten
inkorporerad i sin fruktansvärdaste
representant, Nero. Han är visserligen »en
av de sju» (konungarna), men på samma
gång den åttonde, nämligen såsom den
återvändande Nero redivivus. Hur vi
skola räkna de andra härskarna är svårt att
säga. Mycket talar för att utgå från
Caligula, den förste av de romerska kejsarna
som ådrog sig judarnas (och därmed
sedan de kristnas) djupa avsky och hat. Un-
675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
