Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Förädling av åkerväxter i Sverige. Av H. Juhlin Dannfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. Juhlin Darmfelt
W. Weibull.
ten. Dylikt s. k. massurval gav dock aldrig
till resultat en fullt ensartad sort. Alltid
förekom större eller mindre inblandning
av avvikande individer. Enstaka
förädla-re, bland vilka främst märkas skotten
Patrik Shireff och fransmannen Louis
Levëque de Vilmorin, hade dock redan
vid 1800-talets början till utgångspunkt för
frambringande av ny sort tagit en enda
planta och odlat avkomman av denna
skilt för sig. Då avkomman från en
sådan stammoderplanta visade sig ensartad,
fortfor den också sedan att så förbliva.
Detta urval av »rena linjer» eller
pedigree-metoden hade emellertid icke vunnit någon
allmännare tillämpning, utan ännu in i
senare delen av förra århundradet var
massurval den gängse förädlingsmetoden,
jämte vilken dock även korsning användes.
Då man i Sverige på 1870-talet först
började ägna någon större
uppmärksamhet åt frågan att skaffa utsäde av
bättre beskaffenhet, stod den allmänna
meningen under inflytande av den av
norrmannen F. C. Schübeler på grund av
iakttagelser och odlingsförsök hävdade
uppfattningen, att växterna i nordiskt
klimat ej blott utvecklas hastigare och bli-
va härdigare än 1 mildare luftstreck, utan
även få större och tunnskaligare kärnor,
samt att dessa fördelaktiga egenskaper
bibehålla sig under en längre eller kortare
tid efter sortens överflyttning till orter
med mildare klimat. Härav föddes i
Sverige en stark tro på nordiskt utsädes höga
värde och hopp om lönande avsättning av
sådant till sydligare länder.
Detta hopp visade sig dock sakna
hållbar grund. Försök med svenskt utsäde i
utlandet utföllo till stor del ogynnsamt.
Man fann tillika vid närmare granskning,
att de hos oss då odlade sädessorterna i
allmänhet utgjordes av en blandning av ett
flertal från varandra i tidighet och andra
egenskaper delvis mycket avvikande
former. Då odlingen av en sådan blandning
av bättre och sämre naturligtvis skulle
vara mindre lönande, än om utsädet
utgjordes blott av en enda av de i
blandningen ingående bästa formerna, blev från
denna tid sortrenhet en viktig fordran på
ett gott utsäde, och arbetet på förädling
av åkerbruksväxterna kom att inriktas på
renodling av de bästa formerna.
Intresset för denna uppgift
föranledde bildandet av föreningar, och en av
dessa, var den år 1886 på initiativ av en
skånsk lantman, godsägaren Birger
Ve-linder, bildade Sydsvenska föreningen
för odling och förädling av utsäde. Som
namnet antyder, var deras syfte ej blott
att odla och sprida gott utsäde utan även
att frambringa ensartade, förädlade
sorter av våra sädesslag.
Denna förening vann stor anslutning
och utsträckte snart sin verksamhet till
hela riket och ändrade med anledning
därav sitt namn till Sveriges utsädesförening.
Den erhöll ekonomiskt stöd från
hushållningssällskap och landsting i de olika
länen och fick snart även statsanslag, som
småningom har ökats, så att det för
närvarande utgör över 200,000 kr. om året.
I samband med statsunderstödets beviljan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
