Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Edith Södergran. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Selander
människa och världens frälsare. Man är
också framme vid den rent
expressionistiska form, som under en följd av år skall
bli hennes, med dess hårda staccatorytm,
där de abrupta meningarna slungas ut som
blixtar eller granatskärvor, dess anhopning
av flammande, disparata, ofullgångna
bilder och dess avskrivande av all vanlig
språklogik. Allt detta kan ju sägas vara
gemensamma drag hos hela den
expressionistiska litteraturen, och delvis har
säkerligen Edith Södergrans diktning också fått
sin yttre form genom impulser utifrån.
Eljest vore det svårt att förklara det
plötsliga omslaget i hennes formgivning, som
om jag inte mycket misstar mig skulle
vara ännu påtagligare, ifall man hade
tillfälle att se hennes tidigaste dikter i deras
ursprungliga avfattning; många av dem
synas mig röja spår av att från början ha
ägt en mer konventionell form, innan de
genom strykningar utan hänsyn till rim
och regelbunden strofbildning nått sin
nuvarande intensiva koncentration. Men
expressionismen var för henne mycket mer
än en litterär modeströmning; det föll sig
för henne alldeles naturligt att tillägna
sig dess formspråk, helt enkelt därför att
dess mentalitet i allt väsentligt stämde
överens med hennes egen. Då hon i
företalet till »Septemberlyran» skriver: »Jag
låter min instinkt bygga upp vad mitt
intellekt i avvaktande hållning åser», så
kunde dessa ord, som redan från annat håll
påpekats, gott tjäna som
programförklaring för nästan all modernism inom
konsten. Men samtidigt återge de hur hennes
egen hjärna fungerade — hur den måste
fungera.
Det är knappast något tvivel om att
Edith Södergrans konst under hennes mest
expressionistiska skede var alltigenom sjuk.
Expressionismen har väl överallt från
början runnit upp i sjuka hjärnor. Och då den
sedan under krigs- och krisåren »slog
igenom», så var detta visserligen till en del
en protest mot intellektualitetens
förtorkande och nivellerande herravälde inom
vår allt mer rationaliserade civilisation.
Men främst drevos säkert dess talesmän
— i de fall då de inte voro rena svindlare
— av känslan att leva i en sjuk och
förvirrad tid, vars anda kunde ta form endast i
denna sjuka och förvirrade konst. Och i
fråga om Edith Södergrans diktning är
den patologiska prägeln alldeles särskilt
uppenbar.
Hon var lungsjuk, avstängd från
världen, dömd till sterilitet och snar
undergång. För allt detta måste hon ta hämnd
och finna ersättning i fantasien. Hon
måste famna alltet, erövra världen, alstra
något, sätta några spår, innan hon plånades
ut. Och det brådskade, hon hade bara
några korta år på sig. Den hektiska,
förtärande eld, som brinner i hennes dikter och
kommer dem att likna feberhallucinationer,
är till en del av samma ursprung som
febern i hennes ådror.
Men sjukdomen går djupare än så, den
når långt ned i hennes psyke. Redan
hennes första diktsamling visade här och var
rent abnorma drag; och mycket i hennes
yttre upplevelser och omgivning måste
bidra till att förvärra dessa. Hennes
debutbok, där vi nu finna de flesta dikterna
både begripliga och gripande, avhånades
och skrattades ut i hela den finländska
pressen på ett sätt, som mer än väl kunde
lösa ut en psykos. Isoleringen på Raivola
gjorde inte det onda bättre, lika litet som
inflytandet från en annan genial psykopat,
Nietzsche. Hennes dikter få särskilt i
»Rosenaltaret» och »Framtidens skugga»
genomgående en typiskt manisk prägel,
med ohämmad idéflykt och måttlösa
storhetsidéer :
Jag vet, jag vet att jag skall segra.
Vad man än må nämna mig. vem som än må
vänta mig, jag är framtidens stjärna.
Jag har vaknat på en urgammal tron,
underbara händer breda sidenslöjor under mig.
Mysteriet går i mina ådror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
