Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ca ri G■ Laurin
Fot. Almberg &• Prtinitz.
Seen ur Tolvskillingsopera ti. Första akten.
honom att gifta sig med henne? Ja, så
idiotiska kunna vi vara. Det finns något hemskt
och groteskt i det sexuella.
Tolvskillingsoperan, en tysk modernisering
eller rättare en fullkomlig omarbetning av
John Gays »The Beggar’s Opera» från 1728,
är, heter det, en opera för tiggare, och
dekorationerna skola vara i enklaste laget,
sådana som man kan bestå en opera —
förmodligen något i den väg som
statsrevisorerna skulle önska — vilken man får se för
tolv skilling = tjugufem öre i vårt
nuvarande mynt. Det ligger en liten paradox
redan i detta, ty de tiggare, som önska se
sin opera, få i stället för det vanliga priset
5: 50 betala 7: 70 på grund av det genom
dyrare omkostnader framkallade högre priset.
Det blir således trettio tolvskillingar och
tjugu öre, om tiggaren vill sitta på
parkettplats.
Jag såg Beggar’s Opera på Hammersmith
Theatre i London för några år sedan och
hade alldeles ofantligt roligt åt denna pjäs,
som knappast förefaller att ha något
gemensamt med Die Dreigroschenoper av Brecht,
som spelades i Berlin förra året. Det var
två ypperliga framställningar bägge två, och
styckena överensstämde däri, att de
spelades i förbrytarvärlden i London, det förra
på 1720-talet, det senare på 1880-talet.
Att brygga en dryck av last och lust, av
hat och hemskhet, amoraliska sagor för
fullvuxna, har länge brukats. Skälmromaner
började redan skrivas och läsas under
1500-talet, och Rocambole, Lassemaja och Nick
Carter följde i sinom tid. Brottet och
dikten ha väl skönast hopsmälts av François
Villon på 1400-talet. Han fick komma med
litet i Tolvskillingsoperan. Last och lyrik ha
mänskligast och skönast förenats hos
Bellman. Swift skall ha gett Gay idéen till den
skämtopera om tjuvar och skökor, som
väckte förargelse hos allvarligt folk i London
vid 1700-talets början. Här i den tyska
fullkomliga omarbetningen komma nya
giftämnen in. Tiggarexploatören Peachum, som
förser tiggare med falska träben och låter
dem för dyra pengar få hyra bindor och
bandage, har själv hårda ord om
kapitalisternas hjärtlöshet och torde omfatta en
nihilistisk världsuppfattning — hette det inte så
på 1880-talet? Alltså det hela är en parodi
på samhället, en satir som träffar alla och
allt. Hjälten-storförbrytaren McHeath—herr
Ernst Eklund sjunger en liten rörande sång
om
den bordell, som gav mig hemmets frid.
Helvetet är mycket pittoreskare än
paradiset, och vi bli oerhört fort leda åt att se
hyggliga- och beskedliga människor på
scenen. Däremot är det vilsamt, roande och
uppfriskande att någon gång få se den
narrmässa, där man vänder upp och ner på alla
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
