Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två dikter. Av Gustaf Ullman - Det ljuvaste, det bittraste - Arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av GUSTAF ULLMAN
Det ljuvaste, det bittraste.
När prövning tung dig övergått
och trött du sviktat under den
i livsbekymrens övermått,
du säger mig, mitt hjärtas vän,
"att endast jag dig rätt förstått"
Det är det ljuvaste jag vet,
vår kärleks egen hemlighet.
Men när jag själv dig sorg berett,
du den och dina tårar gömt,
som om en skräcksyn blott du sett,
en vaken mardröm blott du drömt.
Då bittrast det mitt hjärta slår —
att du mig intet förebrår!
Arvet.
Min stamfar var en bonde i gamla Ullerud.
Han lärde sina söner
i gärning, tro och böner
att tjäna Herren Gud.
Och djupast in
i blod och sinn’
på villsam väg jag röner
det ättearvets bud.
Det arvet visst mig lärde
att vänligt utan krus
se alla mänskors värde
i samma trygga ljus
som syskon blott
med samma lott,
av samma moder närde,
för samma fadershus.
Jag kunde ej predika
från fädrens talarstol.
Jag måst min Herre svika,
fast ingen hane gol.
Dock tackar jag,
i brödralag,
att över mig tillika
går upp i nåd Hans sol.
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
