Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot Werin
tuta dessa frågor: skulle han, om lotten fallit
på honom, ha handlat lika fegt och vettlöst
som den andre? Var han också en mördare?
Han sätter som sitt mål i livet att visa att
han icke är det, att han har mod och god
vilja. Hans bana börjar med att han på
själva platsen för brottet, mitt emot
handelsboden, reser ett karamellstånd för att draga
fördel av folktillströmningen till det genom
mordet ryktbara stället. (Här blir onekligen
det konstruktiva i novellen litet för
påtagligt.) Med tiden gifter han sig med en
släkting till det mördade paret, vilken övertagit
boden. Hans äktenskap blir lyckligt, det går
honom väl annars också, och innan vi skiljas
från honom har han hunnit bli direktör Oskar
Timberg, en man som varit med om att
bereda ett helt samhälles ordning och välstånd.
Erinnyerna ha tystnat med sina frågor, han
har visat att det fanns gry i den olycklige
sjömanspojken.
Människan är enligt Siwertz’ uppfattning
antingen modig eller feg. Till vilken
kategori hon hör visar sig i de kritiska
ögonblicken, då det gäller att snabbt fatta ett
beslut, då livet beror av en behjärtad
handling. Siwertz tycker om att placera sina
figurer i dylika prövande situationer. Två finnar
bli anklagade för mordet vid korsvägen och
ha svårt att visa sitt alibi. Oskar Timbergs
samvete bjuder honom att rädda de oskyldigt
misstänkta, och han uppträder som vittne,
sägande att han sett de båda finnarna å annan
ort den kväll mordet begicks. Det är inte
litet pojken tar på sig, men lian klarar det.
Han känner nya krafter växa inom sig i den
avgörande stunden. Domare och åklagare
ansätta honom, men han låter inte skrämma
sig. »Nej, det var något inom honom, som
blev svalt och fast av spänningen. Det här
var inte värre än att stå uppe i pärten och
beslå märsseglet i en vinterstorm.»
Av samma skäl som Joseph Conrad
skildrar Siwertz gärna sjöfolk. För dem ges det
ofta tillfällen att visa till vilken klass av
människor de höra. Den unge Georg i
Mälarpiraterna fostras till manlighet i strid med
elementen och en genstörtig kamrat. Dem som
livet igenom vandrat skyddade, som aldrig
kastat en blick ut i vildmarken, ja knappt veta
om dess existens, intresserar sig Siwertz
mindre för. Oskar Timberg ser i vissa
ögonblick på dem med ömkan och avund, och då
kommer det över honom »en trotsig undran
om inte det mesta, som såg hyfsat och regel-
rätt ut i världen, ändå hade sin upprinnelse
i något skumt, vilt och otillåtet». För sin del
tillägger författaren denna aforism:
»Ordningens verkliga upprätthållare äro de som veta
vilken dyrköpt seger den är. De kunna
aldrig slå sig till ro, icke riktigt lita på något
i världen.» När vi i novellens början sågo
Oskar Timberg i skenet från diversebodens
fönster, stod han i bokstavlig mening på
gränsen mellan det vildas och det humanas
värld. När novellen slutar, befinna vi oss på
exakt samma ort. Men där reser sig nu den
nyanlagda stadens rådhus, vid vars
invigning direktör Timberg, samhällets främste
man, håller högtidstalet, sägande bland
annat : »Vad är en stad annat än inbördes
hjälp mot brott, nöd, förtvivlan, ensamhet
och död!» Meningen är tydlig i denna
symmetriskt byggda novell. Dess hjälte hör till
de starka och klartänkta som skapa ordning
omkring sig och flytta gränserna mot
vildmarken.
Den humana kulturen är som en ö i
oceanen. Siwertz skildrar gärna
kulturmänniskans kontakt med det otyglade
naturlivet, den kampställning gentemot elementen
och primitivt mänsklig förstörelselusta, som
väcker ambitionen och aktiviteten. »En
smoking» är ingen av de betydligare novellerna
i denna samling, men den är genom sin
innebörd värd att lägga märke till. Den
engelske regeringskommissarien på ön
Loma-Loma i Söderhavet sköter en post som
ensam vit man inom 40 nautiska mils omkrets.
Han har bruk för all den behärskning och
självtillit han kan uppbjuda. En äventyrlig
och berusande kvinna kommer, bringar hans
själ i gungning och lämnar honom igen.
skakad och otillfredsställd. Han känner sig
värnlös gentemot den tropiska naturen, tyngd
som i ett rus av doft och färg. Före
middagen tar han ett bad, men vattnet ger
ingen svalka. Minnet av kvinnan, den fatala
kärleken till Claude i samverkan med ett
rosigt kvällsmoln, som i grym skönhet rinner
upp över lianer och trädormbunkar, gör
honom utom sig. Han känner, där han simmar
omkring i baddammen, hur han suges in i
passionens virvlar:
Ett ögonblick brände det till och dansade runt
i hans huvud. Det kändes som om ett motstånd brustit
på någon punkt där inne. Skulle han till slut ge
upp, låta sig besegras. Hans egen nakna kropp,
vilken lyste så underligt blek genom vattnet, tyck
tes vilja förråda honom, utlämna honom åt främ
mande makter. Allt kom så tätt inpå honom, hela
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
