Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Nordostpassagen. Till 50-årsminnet av Vegas återkomst till Stockholm. Av Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordostpassage n
Taimio i vinterkvarter vid Kap Tscheljuskin 1914—IJ.
var då till huvudsaklig del känd även
genom ett antal ryska expeditioner, som
utgått från Sibirien. Av dem är särskilt att
nämna den s. k. stora nordiska
expeditionen 1734—37, tillkommen på Peter den
Stores initiativ. Dessa upptäcktsresande
hade emellertid endast i ringa utsträckning
förmått befara kusten sjöledes, emedan
deras tillgång på fartyg var synnerligen
bristfällig. Nordenskiöld framhöll i sitt
program det sannolika i att den enorma
kvantitet uppvärmt vatten, som de sibiriska
jättefloderna från sydliga trakter förde ut i
Ishavet, måste hålla en mer eller mindre
bred ränna öppen längs Asiens kust. Om
icke polarisens press från norr var alltför
svår, skulle man sålunda ha all anledning
vänta att ett stabilt byggt ångfartyg skulle
kunna taga sig fram denna väg från
Atlanten till Stilla oceanen.
Kap Tscheljuskin hade uppdagats under
en slädexpedition år 1742, redan tidigt
hade man från Beringssund med farkoster
nått långt mot väster, och de Nysibiriska
öarna hade blivit fullständigt kartlagda
under början av 1800-talet, men Asiens
nordspets hade aldrig något fartyg rundat, och
hela nordostpassagen hade aldrig
tillryg-galagts. Till det senare påståendet bör
dock fogas: så långt man genom
skriftliga källor vet, har ingen med fartyg till—
ryggalagt vägen från Europa till de
Nysibiriska öarna. Ar 1811 upptäcktes
nämligen på ön Kotelnoj inom denna
ögrupp ett hus samt vraket av ett
fartyg av helt annan konstruktion än som
användes i Sibirien, och vid detsamma
ett gravkors. Dess inskrift tolkades
beklagligtvis icke, men möjligheten av att dessa
minnen utgjorde resterna av
övervintringen efter en fångstfärd från Spetsbergen
eller från något annat arktiskt område,
befaret av skandinaver, är alls icke utesluten
utan ganska sannolik. Förut har
framhållits, hurusom redan långt innan engelsmän
och holländare framträngde till Vita
havet, inom dessa områden ägde rum en
livlig sjöfart mellan de vid kusterna bosatta
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
