Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Baldershagen och tempelhelgden. Oklunda-inskriften, en rättsurkund från en forn-östgötsk blotlund. Av Arthur Nordén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Balder skagen och temft e IJie Ig den
O k lund a-inskrift en, en r ätt sur kund från en
forn-östgötsk blotlund
Av Arthur Norden
ÄR MAN under
göticismens forntidssvärmeri för ett århundrade
sedan ville i fantasien
framkalla bilden av hedet nordiskt liv och
framför allt då tänkte på de centrala
kulturhärdar, till vilka detta hedna liv på det
intimaste stod knutet: dess gudatempel,
offerlundar, stenaltaren o. s. v., var man
hänvisad uteslutande till vad spridda
notiser i den hävdvunna litteraturen kunde
giva vid handen. Man hade Tacitus’
uppgifter om heliga lundar hos skilda
germanstammar, lundar i vilka ingen
inträdde utan att lägga vapnen ifrån sig, till
vilka alla under samma blodsförvantskap
hörande folk på bestämda tider
samman-kommo och då t. o. m. inträdde
»fängslade med band såsom ett tecken av
underkastelse och såsom för att åskådligt betyga
gudomens överhöghet», varvid man, i
händelse man snavade, icke fick hjälpas upp
utan måste vältra sig ut, liggande på
marken. I dessa lundar förvarades allehanda
gudabilder och symboler, där uppföddes
heliga djur, därifrån utgingo
kultprocessioner, och där utfördes
spådomsförrättningar.
En sådan kultlund intog en central plats
i vårt eget folks fornhistoria: offerlunden
vid Gamla Uppsala och dess tempel. Och
just beträffande denna lämnade källorna
litet mera stoff för den broderande fanta-
sien än eljest. Man hade Adam av
Bremens med dystert fascinerande detaljer
utsmyckade skildring av lundens utseende i
looo-talets förra hälft, då hans kristne
sagesman besökt den och funnit 72
kroppar av offrade människor och djur
hängande på trädens grenar. Där fanns
också ett särskilt heligt träd, grönskande året
om — efter vad man nu tror: en ren myt.
Vid lunden reste sig det mäktiga
trätemplet med dess på långt håll glimmande
gyllne kedja, »hängande ovan husets branta
tak». Och Adam ger en levande,
dramatisk skildring av den i nio dagar pågående
offerfesten vid denna sveastammarnas
amfiktyoniska lund: en människa
offrades för spådomsändamål i en av lundens
källor, människor, hundar och andra djur,
inalles åtta per dag, offrades medels
hängning, och inne i helgedomen insöpo de tre
belätena av Odén, Tor och Frö begärligt
den kväljande, söta blodstanken, medan
tempelbolare sjöngo sånger så skamlösa,
att de icke kunde återgivas av en kristen
man. Även ur de isländska sagorna kunde
åtskilligt hämtas till bildens förtydligande.
Hela offerceremonier beskrivas, såsom
den dråpliga episoden då Olov Haraldsson
ingriper mot ett antal Tordyrkare i en av
de norska dalarna och genom att slå
sönder deras offergud, vars inre var fyllt av
råttor och maskar, får dem att övergå till
Vite Krist.
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
