Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Fyra dikter. Av Gunvor Svendsen - Den älskandes väg - Höst på furumon - Höstsång - Vår i december
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTER
av GUNVOR SVENDSEN
Den älskandes väg.
Snabba äro dina fötter, du som älskar,
ingen väg är tung och ingen mil är lång.
I ditt inre ljuder vårens fågelsång,
du är själva våren, du som älskar.
Intet mörker ser du, ingen trötthet
känner,
målet hägrar för din blick med längtans
glöd.
Ila, ila ändlös väg, av fotens sår förblöd,
obarmhärtig är den eld, som dig
förbränner.
Vänta dig ej misskund, tro ej målet,
som dig vinkade och likväl vek.
Ständigt skall du jaga det i samma lek,
medan hjärtat glödgas vitt som stålet.
Höst på furumon.
Ljungen står i blom på furumon,
tallens sus har djupnat till en sång
med den tunga orgelpipans ton.
Men på himlen leka dagen lång
skyarna ta fatt med solens klot
i en rymd av guld och klarblå färg.
Lingon lysa rött vid tallens rot.
Molnens skugga flyger över berg,
skogar, hedar, ljungbevuxen dal.
Sol och skugga, vind och stilla ro
växla denna höstdag. Fri och sval
lever du ditt tysta liv, du karga mo.
Höstsång.
Träden bölja och brusa i vinden,
fåglarna sjunga sin sista låt.
Guldgröna löv bär åldriga linden,
marken är fuktig av regnets gråt.
Kransad av vårens förvissnade blom
lusthusets sirliga dörr är lyckt.
Ack, mina fåglars holk är tom,
fjärran ljuder nu vingarnas flykt.
Kom, min broder, och låt oss leka
än under träden i regnets sus,
medan det skymmer och aftonens bleka
lampor tändas i alla hus.
Vår i december.
I december blommade mitt hjärta
plötsligt av en underlig och ljuv april.
Ack, jag vet ej hur, ej varför alla bjärta,
regnbågslika, fagra drömmar blevo till.
Florestan det var, som såg mig in i själen,
då hans väg berörde min, och i hans spår
spirade ur jord, som ännu bands av tjälen,
undret av en blomvit, helig längtans vår.
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
