Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ansgars värld och verk. Några anteckningar. Av Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ansgars värld och
verk
garnas tid hade ingått, och
Godfredssöner-nas flotta utanför Jutlands västkust
skrämde frankernas här tillbaka. Itzehoe kunde
danskarna dock ej taga, utan måste
upphäva belägringen 817. Inbördes strider
mellan Godfredssönerna tilläto nu Harald,
som begett sig till kejsaren, att med
dennes hjälp vända tillbaka — till Jutland —
819. Vid riksdagen i Frankfurt 822
kommo sändemän både från Harald och
Godfredssönerna.
Så stå vi redan i det årtionde, då en
kristen mission av fredlig natur skulle
försökas både i Danmark och Sverige från det
frankiska kejsardömets kyrka.
Men var tidsläget i Norden gynnsamt
för en mission? Nej, det var det icke, ty
just på tröskeln till 800-talet hade Nordens
folk gått in i vikingatidens våldsamma
skede. År 793 den 8 juni angreps och
förstördes plötsligt klostret och biskopssätet
på ön Lindisfarne på Englands nordöstra
kust. Detta blev inledningen till seklers
härjningar och erövringar av danskar,
norrmän och västsvenskar på Irland, i
England och Frankrike samt
brandskattningar ända ned i Spanien och Medelhavet.
Redan under 800-talet blev allt detta ytterst
kännbart för dessa kristna länder och
försvagade deras krafter liksom deras
möjligheter att fullfölja kristningsverket.
Samtidigt drogo svenska vikingar alltifrån
800-talet österut, grundade vid mitten av
seklet det ryska riket och hemsökte tid
efter annan det kristna Bysanz, lockade av
den rika handel med Orienten, som
tvingats att gå denna östliga väg. sedan Islam
stängt till Medelhavet.
Hela Nordens folk hade alltså kommit
in i ett storskede av expansion och
agres-sivitet utåt, och det är klart, att detta skulle
i hög grad försvåra deras mottaglighet för
kristenhetens religion, då beröringen med
de kristna folken blev av fientlig natur.
Så hava vikingatågen, tvärt emot vad man
länge ansett, fördröjt Nordens kristning
med ett par sekler. Det var först vid
vikingatidens utgång som ett annat läge
kom, då stora skaror blivit bofasta i
Frankrike och England och läto sig
omvändas till kristen tro. Det var dessa som
sedan gåvo Norden dess stora
missionärer. Men ännu var det långt dit. I början
av 800-talet drog det samman till storm.
Kyrkans män kunde naturligtvis icke
förutse detta och visste litet eller intet om
den avlägsna Nordens fruktade folk. De
måste handla efter sin insikt och
ögonblickets krav. Det var ett både för
kyrkan, kejsarriket och Norden viktigt
avgörande som förestod. Skulle kejsar
Ludvig söka tvångskristna danskarna,
såsom hans fader gjort med saksarna? Eller
skulle kyrkans män försöka en fredlig
mission? Så stod saken vid 820-talets
ingång. Den fredliga missionens tanke
segrade.
Den man. som nu tog upp tanken på en
fredlig mission i Danmark, var ingen
mindre än en av frankerkyrkans förnämsta
män, ärkebiskop Ebo av Rheims. Av
saksisk börd, son till en livegen, hade han
satts i den kejserliga hovskolan,
uppfostrats jämte kejsarsonen Ludvig, frigivits,
prästvigts, nämnts till kejserlig
bibliotekarie och 816 till ärkebiskop. Ebo var en
rikt utrustad personlighet och en
kraftkarl, med tiden en av huvudfigurerna i
det storpolitiska spelet.
Nu föreslog Ebo, som hörde till
danskarnas gamla grannfolk och sannolikt
lärt känna danska sändemän, kejsar
Ludvig att börja en kyrklig mission i
Danmark. Ludvig biföll, men hänsköt
ärendet till riksdagen hösten 822. Med dess
bifall for Eho till Rom och fick av
Pasca-lis I fullmakt att vara påvlig legat in
partibus Aquilonis — alltså för Norden. Detta
var det för den nordiska missionen
grundläggande dokumentet för långa tider.
Ludv ig lade den ekonomiska grunden
genom att skänka Eho godset Welnau
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
