- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
358

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sonja Kovalevsky. Av Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gurli Linder

att stadgarna antogos lägga formella hinder
i vägen. Från diskussionen om hennes
inval berättades att akademiens dåvarande
sekreterare, professor Lindhagen, som var
motståndare till hennes inval, yttrat: »Om
akademien börjar med att invälja
fruntimmer, var på de skapade varelsernas skala
skall den då sluta?»

När Sonja Kovalevsky kom till
Stockholm blev hon föremål för ett
intensivt och nyfiket intresse både inom
sina kollegiala och
kvinnosakskret-sarna. Ryktet om hennes ovanliga livsöde
hade på förhand gjort stämningen mot
henne fylld av sympati. Det erkännandet
må också givas Mittag-Leffler och hans
närmaste, särskilt Änne Charlotte Edgren,
att de gjorde allt för att främlingen skulle
trivas och få hemkänsla. Nu förstår man
ju visserligen, att dessa båda kvinnor icke
skulle ha blivit intima vänner om de fått
välja själva och omständigheterna ej
rentav tvingat dem på varandra.

Sonja blev hjärtligt emottagen också
av sina kolleger och i intelligenskretsarna
över huvud, och hon blev genast mycket
firad i sällskapslivet. Jag minns att det
på baksidan av ett bjudningskort till en
mottagning hos professor och fru
Retzius stod skrivet: »Sonja Kovalevsky och
Fritjof Nansen ha lovat att komma.» Om
dessa båda berättar fru Edgren för övrigt,
att de gjorde så starkt intryck på
varandra, att det var med ängslan hon
sedermera ansåg sig böra underrätta Sonja om
ett rykte hon hört, att Nansen skulle vara
förlovad med en fröken Eva Sars.

Sonja Kovalevsky var icke vacker.
Hennes ögon — som en morbror en gång till
hennes förtjusning liknat vid syltade
krusbär, därför att de voro gröna, stora och
söta — misspryddes av närsynthet och en
lätt vindning, och hennes figur var ej väl
proportionerad. Dessutom var hon ofta illa
klädd. Hon var hela sitt liv om ej
likgiltig för så dock oförmögen att själv ordna

med sina kläder och därför helt beroende
av dens smak som för tillfället hjälpte
henne. Men vilken charm hade hon inte,
och hur spirituellt kunde hon inte
konversera! Hur kunde ej hennes ögon lysa av
intelligens och kvickhet, och hela hennes
väsende utstråla en livlighet och en
själfullhet, sällsamt bestickande för vårt mera
kalla och tröga nordiska kynne. Överallt
var hon med — hon var synnerligen
musikalisk och mycket teaterintresserad —, och
på de berömda 8o-talsmottagningarna, som
inaugurerats av professor Curmans samt
upptagits av familjerna Gyldén,
Mittag-Leffler, Retzius och Palme samt av
franska ministerparet Millet, samlade hon
alltid en intresserad krets omkring sig.

Sonja Kovalevsky tycktes också finna
sig väl till rätta i den dock i så mycket
främmande omgivningen, och efter
hennes senaste storm fyllda år måste ju den
i jämförelse med hennes kosmopolitiska
erfarenhet dåtida småstaden Stockholm ha
känts för henne som en lugn hamn. Hon
fick nära vänner, t. ex. familjen Gyldén
— som särskilt tog sig an hennes lilla
dotter då hon kommit över hit —, doktor
Ivar Bendixson och hans fru, lärjungen
Edvard Phragmén, Nya Iduns
sekreterare, Amélie Wikström — som var en
med Sonja Kovalevsky i flere avseenden
besläktad natur — samt Ellen Key, som
torde ha trängt djupare in än någon annan
i Sonja Kovalevskys slaviska mentalitet.
Åt sina föreläsningar ägnade hon sig med
stor iver och lärde sig redan första
terminen att hålla dem på svenska. Hon ordnade
snart ett eget hem i en för tiden typisk liten
östermalmsvåning Sturegatan 56 och tog
över hit sin lilla dotter. När hon hållit sina
provföreläsningar och rest på ferie till
Ryssland skrev hon också till
Mittag-Leffler : Jag tycker mig ha funnit i Sverige
ett nytt fosterland och en ny familj, och
det just i det ögonblick då jag som mest
var i behov därav.

358

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free