Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sonja Kovalevsky. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sonja Kovalevsky
Änne C har lotte Leffler och Sonja Kovalevsky.
Sverige kunde dock aldrig bli ett andra
fosterland för Sonja Kovalevsky. Därtill
älskade hon, som ryssar i allmänhet, sitt
eget alltför lidelsefullt. Hennes högsta
önskan var att med tiden få en akademisk
anställning i Ryssland. Småningom fann
hon förhållandena här trånga och
vardagliga; hon saknade den stimulans som
hon funnit i de stora metropolerna, och
i missmodiga stunder sade hon sig
kunna alla människor utantill. I hennes
litterära kvarlåtenskap fanns en uppsats med
titel »Intryck från Sverige. Brev till en
okänd redaktion». Hon gör där en mängd
mycket träffande iakttagelser och visar
sig som en god psykolog. Hon säger
bl. a. att man tryggt kan påstå, att
det, med undantag för England, icke ges
något land där den allmänna meningen
spelar en så stor roll som i Sverige. »Först
sedan jag kommit hit till Stockholm har
denna mytiska gudomlighet blivit en
verklighet för mig... .» Och denna allmänna
mening representerade ännu, trots det
re-formivrande 8o-talet, en viss
småborgerlighet, som var henne främmande och
irritabel. När hon sommaren 1884 av en
av sina vänner får ett brev med
uppmaning att omedelbart ta över sin dotter
till Sverige, och däri bland andra skäl
härför anföres, att många eljest skulle anse
henne för en likgiltig mor, skriver hon
härom till A. Ch. Edgren att detta skäl
icke har något som helst värde i hennes
ögon:
Jag är villig att underkasta mig
stockholmsdamernas domslut i allt vad som angår de
små sakerna i livet. Men i allvarsamma frågor,
i synnerhet när det gäller icke blott mitt eget
utan den lillas bästa, tror jag, att det skulle
vara en oförlåtlig svaghet om jag låte »méme
une ombre» av önskan att synas en god
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
