Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Operans spelår. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Operans spelar
Av Agne Beijer
. nistiska bildning och hans säkra artistiska
blick gjort sig gällande. Reklam eller intrig
ha ofta fört andra namn i förgrunden, när
teaterns konstnärliga tillgångar reviderats i
pressen och i diskussionen man och man
emellan. Järnefelts verksamhet har aldrig åsyftat
lättvunnen pubHkgunst. Därtill är han på en
gång för mycket aristokrat och för mycket
äkta konstnär. Men fråga är om icke, när
en gång Kungliga Teaterns historia under det
sist förflutna kvartseklet skall skrivas, det
likafullt blir Armas Järnefelts namn som
kommer att dominera. Den största landvinning
teatern under den perioden gjort har varit
den stora Wagnerrepertoaren från Ringen till
Parsifal. Erövringen har skett i Armas
Järnefelts tecken. Den Wagner han skänkt oss
har i viss mån lånat färg av hans egen
personlighet. Vi ha fått en Wagner, sedd och
man kan gärna säga förädlad genom ett
nordiskt temperament. Vackrast och mest
övertygande har Järnefelt återgivit de meditativa
dragen hos den beundrade mästaren, lyriken,
innerligheten, den mystiska hänförelsen.
Ar vi as Järnefelt.
UNGLIGA TEATERNS
säsong inleddes den 14 augusti
med en festföreställning till ära
för Armas Järnefelt, som då
fyllde 60 år. Festprogrammet, Mozarts Don
Juan, var väl icke särskilt ägnat att ge relief
åt Järnefelts dirigentpersonlighet eller hans
egentliga livsgärning, men hade valts för att
ge operachefen tillfälle att hedra sin främste
medhjälpare inom teatern med ett
framträdande i sin gamla glansroll. Sedan 1907 fast
knuten till vår opera, har Järnefelt i 25 år
varit verksam inom alla de domäner som dess
repertoar omspänner. Överallt har hans
eminenta musikerbegåvning, hans gedigna huma-
Ett nordiskt verk stod sedan som den
första nyheten för året på programmet:
Natanael Bergs Engelbrekt. Kompositören står
själv för texten. Teoretiskt sett är ju detta
det enda rätta. Det är blott alltför vanligt att
en genial musik lever i ett hopplöst omaka
äktenskap med en enfaldig libretto, och
friktionsmomenten dem emellan äro oftast både
talrika och svårartade. Tyvärr visar det sig i
praktiken att det Wagnerska systemet med en
och samma hand både vid notskriften och vid
textmanuskriptet icke heller det alltid förmår
upphäva dualismen mellan ord och musik.
Den ligger likafullt ständigt på lur. Det
kan inträffa att rämnan först med åren
kommit till synes — dikten har åldrats snabbare
än musiken. I fallet Wagner ger Ringen ett
nog så talande exempel. I andra fall, och de
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
