Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De psykiska sjukdomarnas frekvens och den växande kulturen. Av Viktor Wigert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De psykiska sjukdomarnas frekvens
växande moment, vilka vår erfarenhet lärt
oss att betrakta såsom orsaker till
psykiska sjukdomstillstånd, och av
orsakernas ökning sluta oss till ökade verkningar.
Man pekar då i första hand gärna på
de båda tvillingarna alkoholism och
syfilis, vilkas psykopatogena verkan är
allbekant och vilka följa kulturen i spåren. Det
är ju i kulturens brännpunkter, i
storstäderna, som dessa huvudsakligen utöva sin
förödande verkan. Men äro de verkligen
kulturens nödvändiga följeslagare? Äger
människosläktet icke kraft att skaka av
sig dessa plågoandar? Är det icke snarast
ett uttryck för vår brist på kultur, om vi
icke kunna befria oss därifrån? Och äro
vi icke redan på god väg att betvinga
åtminstone alkoholismen? Vi tvista
visserligen om de effektivaste medlen, men
målet eftersträvas av alla goda krafter, och
resultatet av denna samverkan har icke
underlåtit att visa sig.
Kampen mot de veneriska sjukdomarna
har icke förts tillnärmelsevis med den
energi som kampen mot alkoholismen. I
varje fall kunna vi knappast uppvisa
någon stadigvarande minskning i deras
förekomst —■ även om det är sannolikt att
moderna lagstiftningsåtgärder skola visa sig
ha en sådan verkan. Men ha vi icke rätt
att hoppas, att läkarvetenskapen en gång
skall finna medel som utrota syfilis, såsom
vi utrotat kopporna, eller att, om så ej
blir fallet, kultursamhället skall finna
sociala skyddsmedel, såsom vi skyddat oss
mot kolera och pest?
Liksom alkoholism och syfilis utan
tvivel äro s. a. s. intermediära företeelser,
under det att släktet höjer sig, så synes detta
också vara fallet med det moment i
storstadskulturen, som man kan sammanfatta
under beteckningen »grändlivet» och som
mången anser spela en viss roll för
uppkomsten av psykopatiska tillstånd. Som
jag redan anfört, kan det dock
ifrågasättas, huruvida detta liv verkligen skapar
den psykopatiska konstitutionen, och om
det icke snarare är så, att gränderna
utgöra en samlingspunkt, dit
psykopaterna med antisociala böjelser dras, och att
de här finna en miljö, i vilken de dåliga
anlagen riktigt slå ut i blom. Men äro
icke en mängd av våra sociala strävanden
och framsteg ägnade att åstadkomma en
sanering och utdikning av grändernas
träskmark? Är icke just det stigande
kravet på rationell anstaltsvård av
antisociala psykopater en i denna riktning
verkande mäktig kraft? Icke heller denna
möjligen sjukdomsskapande faktor
behöver, vad framtiden beträffar, bedömas
med pessimism.
Såsom en konstitutiv faktor i vår
kultur, vilken faktor växer med denna, ingår
en stigande omsorg om de lidande och
elända, en den starkares hjälp till den
svagare, vilken naturliga plikt i det
primitiva samhället låg på individen, men
som nu alltmera förskjutes till den
starkaste av alla, till samhället självt.
Denna plikt grundar sig på den enda
inhä-renta dygd, som Rousseau ville
tillerkänna människan, nämligen medlidandet, den
medfödda motviljan att se sin like lida.
Allt eftersom släktet utvecklas mot högre
etiska mål, ställer denna plikt också större
krav. Det är tragiskt, att det är i detta
faktum som vi finna de starkaste stöden
för ett antagande att den stigande
utvecklingen gynnar psykomorbiditeten.
Den ökade möjligheten, ja rättigheten
att få hjälp är ägnad att beskära
självupphållelsedriften. Man har icke längre
brända skepp bakom sig när man brottas
med livets vanskligheter, man har
reträttvägar öppna, och den bredaste av dessa går
genom sjukdomarnas fridlysta område.
När svårigheterna torna upp sig för
individen, så blir viljan att betvinga dem hos
mången icke ytterligare stålsatt, utan den
mjukas upp genom en hemlig inre önskan
till den opportuna sjukdomen, där det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
