Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Soldaten i kriget. Av Karl Ragnar Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soldaten i kriget
mänskligade armén bakom taggtråden. Ända
in i sin komposition bära dessa berättelser
spår av det överindividuella betraktelsesätt,
varur de vuxit. Hos Plivier och Dwinger
måste, liksom hos Renn och i viss mån
Re-marque, intresset så obeskuret som möjligt
riktas på de öden, som skapat deras
månghövdade huvudperson. För vad den enskilde
till äventyrs upplevt, innan kriget bröt ut,
blir föga uppmärksamhet övrig; det har intet
omedelbart sammanhang med hans utifrån
påbjudna tillvaro som ingrediens i massan
och beröres endast så mycket, som en flyktig
presentation oundgängligen kräver. Allt
börjar med kriget och slutar med det.
I motsats härtill degraderar engelsmannen
ytterst sällan individen till en faktor, som
kan förbises. Vare sig det gäller disciplin
gentemot överordnade eller offervillighet för
kamrater och hemmavarande, har hans
kåranda, hans uppsägning av de i extrem
bemärkelse individuella synpunkterna, i behåll
sin prägel av solidaritet respektabla
gentlemän emellan, eller — för att taga till en i
engelsk krigslitteratur ofta anlitad analogi —
av ambition för det egna fotbollslagets
räkning. Denna jämförelsevis fria och
moraliskt oberoende blick på kriget har gett
karaktär åt uppfattningen av kriget som episkt
ämne. Det blir i all sin överväldigande
tragik ofta enbart miljön för en inre
förveckling, ramen för ett själsdrama. Psykologin
sitter i förhand, och långt ifrån att uppslukas
i massan spelar individen en huvudroll, vars
berättigande är självfallet och aldrig
ifrågasättes. Det är därför naturligt och ofta nog
oundvikligt för den engelske
soldatförfattaren att ägna minst lika mycken
uppmärksamhet åt sin hjältes privata, civila existens
som åt hans upplevelser vid fronten. Och
dessa äro för hans vidkommande icke i
främsta rummet följden av en officiell
förklaring, för vilken han är ett oansvarigt
offer, utan frukterna av hans eget beslut att
taga del, vilket i sin tur framsprungit ur hans
levnadsförhållanden, hans uppfostran och
ka-raktärsdaning. I Hodsons »Grey dawn
•—-red night» liksom i Sassoons »Memoirs of a
foxhunting man», en mästerlig studie och
sannolikt en av de bästa romaner som
skrivits under de senare åren, dröjer därför en
dryg part av berättelsen i kretsen av
fredliga bestyr fore 1914. Den uppgift, Sassoon
förelagt sig, är att framställa en ung engelsk
gentleman, allvarligt upptagen av sin häst-
sport och fördrivande mellansäsongerna med
sina mera ytliga hobbies golf och vitterhet.
Han lyckas utmärkt på kapplöpningsbanan
och vinner ett stadgat anseende som en
skötsam och duktig rävjägare; han är med andra
ord en framåtsträvande och löftesrik ung
man. När världskriget gör sitt inträde och
får ofrånkomlig realitet i detta
självtillräckliga, komfortabla och ombonade friluftsliv,
har det funktionen av själslig urvisare, det
anger, att den ungdomliga egocentriciteten är
på väg att hävas. Och den förändring, som
dess bistra erfarenheter medföra, är på en
gång genomgripande och nästan omärklig.
Nya villkor ställa nya och förvirrande krav
på honom, omgivningen visar honom andra
människor än dem han hittills sett, och visar
dem från sidor som varit honom obekanta.
Men ridderlighet, behärskning och mod har
han redan förut lärt sig skatta som mannens
förtjänster och ett gott kamratskap som hans
största tillgång. Och av börd och yttre
välstånd har han både för litet och för mycket
för att tillmäta dem en avgörande vikt, han
är för god sportsman för att sätta mindre
kvalificerade dygder framför dem som
komma en man att passera hinder. I honom har
Sassoon med små medel och stor verkan
tecknat en levande, plastisk och fristående
gestalt, fristående inte minst genom att han,
utan att förintas till karaktären, går in i ett
övermäktigt och ofattbart förlopp, vars hela
strävan är förintelse.
Även i »Her privates we» är temat en
själsskildring, en studie i individuell
psykologi. Den konflikt, som dess huvudperson
analyseras under och som bringas till sitt
otillfredsställande slut, när han stupar, är
inte den politiskt moraliska, huruvida han har
skyldighet att lyda order och döda
motståndare, utan den personligt moraliska, om det
är honett att överge de menige män, bland
vilka han vunnit sina kamrater och med
vilka ban delat hårda strapatser och enkla
lustbarheter, för att inträda i den klass, till
vilken han som civil tillhör, utbildas och
återvända till fronten som en överordnad och
utomstående. Problemet är svårt för honom.
Han känner själv, att han genom uppfostran
och intressen ändå måste vara till hälften
främling för sina kamrater, och samtidigt
vet han, att han ingenstädes kommer att
trivas bättre. Han anser det till slut som sin
plikt att följa uppmaningarna att bli officer,
men han är medveten om vad ban förlorar,
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
