Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Vergilius. Det litterära tvåtusenårsminnet. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ve r g il i ti s
rärt utan även religionshistoriskt så
betydelsefulla episoden om Aeneas’
Hades-färd). I fjol utgavs i ny upplaga första
hälften, d. v. s. de sex första sångerna,
av Aeneiden1 i den av undertecknad
utförda nya tolkningen, som i sin helhet
publicerades redan 1921—19232 och som i år
torde av sin förläggare ånyo utsändas.
Även vårt land bidrager således på flera
sätt till det märkliga diktarjubileet.
Och detta är i sin ordning, ty Vergilius
har spelat en icke obetydlig roll som
idébärare och inspirationsgivare även i vår
avlägsna Nord, och det långt in i sena tider.
Betecknande är i detta avseende vad
Viktor Rydberg berättar i den lilla år 1891
publicerade studien »Realisten
Åbrands-son», som till formen är ett
Jönköpingsminne från författarens skoltid men i
realiteten, även den, »ett spjut avslungat i
krigarens lovliga avsikt att såra och döda», i
detta fall ett temperamentfullt, måhända
en aning överdrivet och ej i allo rättvist,
men spirituellt och högst underhållande
inlägg mot 1880-talets litterära
naturalism. Den från Stockholm till Jönköping
emigrerade ynglingen Åbrandsson går,
som bekant, i härnad mot all fantasi
under föregivande att kämpa för endast
»sanning och verklighet», och Viktor
Rydberg kände sig frånstött, säger han, av det
fantasilösa snusförnuft, som bland annat
obarmhärtigt kasserade »mina tre
älsklingsskalder Virgilius, Stagnelius och
Tegnér». Betecknande är även just den
sistnämnde store svenske skaldens omdöme
om Vergilius, »vars toner ligga som ett
hav av harmonier i diktens underland».1
Alltifrån de svenska lärdomsskolornas
1 I samlingen »Världslitteraturen», bandet
»Romersk poesi» (där ingick även B. Risberg,
nya tolkning av »Herdedikterna»). Stockholms
Alb. Bonnier 1929.
a Sagan om Aeneas, svensk tolkning av
J. Bergman, Stockholm, P. A- Norstedt & Söner
1921 —1923.
’ Tegnérs tal på Växjö gymnasium 1836.
nyorganiserande genom Johannes
Rudbeckius och andra har Vergilius’ diktning
hört till den andliga kost, som bjudits
generation efter generation av
bildningssökande svensk ungdom. Det berättas om
en gymnasist i Västerås på drottning
Kristinas tid, att han kunde hela den
omfångsrika Aeneiden utantill så väl, att han,
vilken fråga man än satte på honom,
kunde svara med en ur detta diktverk hämtad
hexameter. Ett sådant underbarn ansåg
man givetvis lämpligt att förevisa vid ett
besök, som den lärda och latinkunniga
drottningen en gång gjorde i det berömda
mönstergymnasiet. Drottningen försökte
sätta ynglingen på det hala genom att ställa
till honom frågan, om han någon gång fått
stryk i skolan, en fråga som hon väl
antog vara svår att besvara med någon
Ver-giliusvers. Men pojken var säker, som
vanligt, och replikerade, säges det,
ögonblickligen :
Infandum, regina, iubes renovare dolorem
(Outsägliga kval du ber mig, o drottning, förnya),
vilket är den vers ur Aeneidens andra bok2,
som utgör början av Aeneas’ svar till den
kartagiska drottningen Dido, när hon ber
honom berätta hur det gick till vid Tröjas,
hans fädernestads, undergång. Så perfekta
Vergiliusspecialister ha vi väl ej haft
många i våra gymnasier; snarare är det
110g sannolikt att ett rätt stort antal haft
anledning erinra sig Vergilius, som just
icke hör till de ur latinets synpunkt
lättaste romerska författarna, med känslor,
som kunnat motivera den ovannämnda
versen, betraktad som en sorgesuck ur ett
skolpojksbröst. Men å andra sidan vimlar
även vår svenska litteratur av påtagliga
vittnesbörd om att den romerske diktaren
gripit och lyft många sinnen med något av
den oemotståndliga makten av en Orfevs’
strängaspel. Därom vittnar även
Adlerbeths con amore utförda och på sin tid
Aen. II 3.
SIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
