Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svenska Bilders förebilder. Av Paul Gemer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Gerner
är i varje fall, att Snoilskys diktsamling
utan Minnen från Gripsholm icke skulle ha
fått sin nuvarande gestalt. Hos Bjursten
har Snoilsky i en lämplig transformering
mött sina två största förebilder, Runeberg
och Tegnér.
Dikterna i Bjurstens Minnen skildra en
period, som sträcker sig från Gustaf Vasa
till westfahliska freden, vilket är ungefär en
tredjedel av det tidsavsnitt, Svenska Bilder
omspänner; men diktaren antyder på ett ställe
(II, s. 124), att han tänkt föra sin
historiemålning fram till Karl XII :s död. Redan
parallellism«! i motivvalet är emellertid slående.
Bjurstens första längre dikt behandlar Gustaf
Vasa; kung Erik och liten Karin besjungas,
Gustaf Adolf ägnas en omfångsrik hyllning,
och bland framstående figurer är också
Johan Banér — allt i full överensstämmelse
med Snoilsky. En jämförelse i detaljer
bekräftar inflytandet.
I en av Bjurstens dramatiska scener,
kallad Lützen, förekommer en replik, lagd i
Stålhandskes mun och riktad till Gustaf
Adolf; den lyder så:
Det var en herrlig syn, då genom staden
ers majestät red fram. De glada skaror
omkring er häst sig trängde, täflande
att kyssa edra händer, edra fötter,
att röra blott en flik af edra kläder.
Den äldsta av dikterna i Svenska Bilder,
En natt i Augsburg — ursprungligen tryckt
i »Tankar och toner» — är byggd på motivet
i Stålhandskes replik. Diktaren ser i en
nattlig syn, hur en bortdöd släkt, patricier,
hantverksmän och vitklädda jungfrur träda fram
på Augsburgs gator. Mitt ibland dem rider
Gustaf Adolf ljus och mild:
Och mödrar lyfte sina barn
i famnen opp
att skåda räddaren från Nord
och Tysklands hopp.
Och skarorna sig slöto tätt
i hjältens hägn
vid tusendes välsignelser
och blomsterregn.
Den historiskt litterära verkligheten har av
Snoilsky transponerats till en ossiansk
nattsyn, som förhöjer dess ljusverkan; men
själva ordet syn förekommer ju redan hos
Bjursten, och det är icke osannolikt, att diktens
huvudmotiv, bilden av den räddande
fridsfursten, återgår på honom.
Ett likartat förhållande erbjuder en annan
av Bjurstens dramatiska episoder, Maria
Eleonoras flykt, som avslutar andra
samlingen. Dess första seen visar Gustaf Adolfs
änka i ett svartklätt gemak, försänkt i
tröstlös sorg över skrinet med hjältens hjärta. I
fjärde scenen inträder Axel Oxenstierna och
håller i all underdånighet ett allvarligt
förmaningstal över drottningens okristliga sorg.
Med tillägget av Kristinas närvaro är detta
innehållet i det välbekanta första avsnittet
i Snoilskys diktcykel Kristina. — Ännu ett
exempel på samma förhållande har man i
Bjurstens dikt Ingolstadt, som skildrar
Torstensson i fängelse, och vars huvudmotiv är
fångens fantasi om landsmännens strider och
hans förtvivlan över egen vanmakt. Det är
åtminstone sannolikt, att dikten haft en viss
betydelse för Snoilskys Stenbock vid
svarfstolen, som behandlar samma själsläge.
I ett par andra fall visar sig sammanhanget
något annorlunda. Med Ramsay och Hamilton
har Bjursten gjort en parafras på en skotsk
ballad. Två bildsköna, fullständigt jämnåriga
och fullständigt lika kusiner älska den sköna
Edith, vilken, då hon inte kan finna någon
skillnad mellan sina tillbedjare, älskar båcla.
För att meritera sig till Ediths hand draga
båda ut i krig, bära båda hennes handske,
stupa båda vid samma tillfälle och uttala båda
i dödsögonblicket hennes namn. Den
romantiska symmetrien har här visserligen slagit
över i komik, men det är icke omöjligt, att
Snoilsky för dikten Vapenbröderna från detta
balladmotiv mottagit impulsen till den
symmetriska anordningen, vapenbrödraskapet och
hjältarnas aristokratiska börd — om han
också, såsom Warburg påpekat, i anslutning till
Runebergs De två dragonerna givit dikten
dess realistiskt betonade form. — Något
liknande gäller slutligen Bjurstens Helmut
Wrangel, som skildrar kamratskapet mellan
en svensk officer och hans häst. Möjligen
har motivets konkreta karaktär tilltalat
Snoilsky och kommit honom att i anslutning till
Dahlin skriva Brandklipparen.
Ovan relaterade påverkningar gälla
samtliga dikternas motiv. Vid två tillfällen har
emellertid Snoilsky från Bjursten också
mottagit en formell inspiration. Den senares dikt
Sachsiska Schweiz är berättelsen om en
rö-varskaras plundring av ett protestantiskt
slott. En strof skildrar, hur anföraren lämnar
det brinnande slottet:
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
