Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Froissart. Av Frans G. Bengtsson. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
han, mig som sett det allt och som med
omsorg skrivit ned det allt i denna min
krönika om detta fjortonde århundrades
många stora och minnesvärda ting.
Visserligen må nu detta ofta sägas vara
mycket stor skada, moult grand dommage;
jämmer och stort elände att se så tappra
herrar halka över ända, så stolta huvuden
lagda i stoft. Ty ingen slipper undan;
plats finns inte så upphöjd, inte heller ära
så stor, att den förmår skydda mot hjulets
bråda nedåtstup. Här, bland andra, är
Filip av Valois, här är Jean av Valois, den
ene som den andre par la grace de Dieu
roy de France: inte ens i deras ställning
är man säker. På morgonen är man
kristenhetens mest lysande monark, stolt bland
allt sitt ridderskap, med fanor och
vimplar sköna i solen och med tjugotusen
lansar omkring sig; och på kvällen är man
en vilsen flykting, som bankar på
slottsporten i La Broye med ringa följe och
kallar sig li infortuné roy de France;
eller en fånge i Svarte Prinsens tält.
Se på Svarte Prinsen själv, Edward
Plantagenet, prins av Wales, tidens mest
ärorike son: inte ens han går fri. Tre
konungar slår han efter varandra till
marken i sin tids tre ryktbaraste bataljer, vid
Crécy, Maupertuis och Navarette, och
sitter därefter fruktad i Bordeaux och styr
sitt Aquitanien; och när slutligen ännu en
konung, den unge Karl V av Frankrike,
vågar reta honom och låter sändebud
stämma honom till Paris, svarar han,
»sedan han tänkt en stund, med mörk min»,
att han skall komma till Paris, efter hans
kusin av Valois så önskar, och det skall
bli »med hjälm på huvudet och sextiotusen
man i följe». Men ack: en sjukdom har
tärt honom alltsedan fälttåget mot
Henrik av Trastamara; på hästrygg kan han
inte längre sitta, och stormningen av
Limoges får han övervaka från sin bärstol;
och i stället för att gå mot Paris, som han
lovat, får han lämna allt han vunnit och
återvända till England och sitta svälld av
vattusot på Berkhampstead, medan
fransmännen återtaga borg efter borg i
Guienne.
Och riddarna, de lysande stridsmännen,
chevaleriets blomma, hur går det för dem?
Enguerrand de Coucy, svärson till kungen
av England och en värdig bärare av sin
ätts berömda devis: Roi ne suis, ne
prince aussi: Je suis le Sire de Coucy —
han, vis i råd, stor i strid, dör av
svårmod i en turkisk fängelsehåla i Brussa,
sedan han sett kristenhetens fångna
ridderskap avlivas av sultan Bajazid efter
nederlaget vid Nikopolis. Jean de Grailly,
Cap-tal de Buch, den ärehöljde gascognaren,
som utmärkt sig på tjugo slagfält och
lett engelsmännens avgörande chock vid
Maupertuis och som frälst Frankrikes
prinsessor och de femhundra ädla
damerna i Meaux under la Jacquerie ■—■ han dör
inspärrad i Tempeltornet i Paris, där han
Shears är lärd och samvetsgrann men kanhända väl torr; Hansen har en bra inledning, översätter
flärdfritt utan att försöka behålla något av Froissart i stilen och slaivar stundom i sina
arrrärk-ningar med namn och årtal: hans lilla urval är fullt läsligt och är, så vitt jag vet, allt som finns
av Froissart på nordiskt tungomål Standardeditionen är Kervyn de Lettenhoves jättelika i tjugufem
band, som jag endast läst hälften av. Åt läsare som kunna vara roade av Froissart, men som
rädas för detta verk eller för krönikans språk (som är lätt. sedan man lärt sig en del tekniska
termerl, kan rekommenderas den engelska »Globe edition» i en volym (Macmillan, London), där
man för några shillings blir ägare till ett fylligt urval, femhundra sidor dubbelspaltigt
psalmbokstryck, av Lörd Berners klassiska 1500-talsöversättning med moderniserad stavning och
nödig lärdomsapparat: där finns originalets anda kvar. Den stora moderna auktoriteten
rörande Hundraårskriget är Simeon Luce, som dog från en oavslutad Froissartupplaga; han
har ett roligt kapitel om tidens stråtrövarväsen i sin »Histoire de la Jacquerie». Det rent
militära finns behandlat i andra bandet av Sir Charles Omans »A History of the Art of War
in the Middle Äges». Det bästa jag läst om Froissart är W P. Kers essay om honom i
hans »Essays ön Medieval Literature»; därur har jag lånat en del. — Artikelns illustrationer,
tagna ur professor Shears’ bok, härröra från det berömda Breslaumanuskriptet av Froissarts
krönika, fullbordat 1469 för Antoine, bastarden av Burgund.
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
