Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Yrjö Hirn. Estetikern och människan. Av Hans Ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ha ns Ril in
ket av estetiskt åskådande vinner allt en
ny dimension. »Det förvirrade ordnar sig
i ett betydelsefullt sammanhang; det
tryckande blir en lyftande storhet; det
förödmjukande blir en komisk litenhet; där det
finnes någon gömd samklang blir den
framhävd som en tonande harmoni; och
där disharmoni är rådande kan även den
bli intressant som en karakteristisk
fulhet.» Det estetiska är ett medel till en
större och storslagnare syn på tillvaron än
livets vanliga dagakarlar pläga bestå sig,
vilka jämt förnimma allt det personligt
irriterande i dagarnas små och stora ti
11-skyndelser. Därmed kan det ock bli ett
medel i den livskamp, som för oss är ett
behov och t. o. m. en lust, ett medel att
lägga vår egen insats efter förnämare,
varaktigare och sannare linjer.
Efter sådana linjer har också Hirn lagt
sitt verk. De drag, som bestämma hans
profil som forskare och människa, te sig
som en personlig prägling av hans
estetiska åskådning. Fördomsfrihet i
tänkandet, vidsynthet i uppfattningen,
fördragsamhet och humanitet äro kännetecknande
för honom. Och dessa drag äro ägnade
att ytterligare i våra ögon fördjupa
intrycket av enhetligheten i hans livsverk genom
att förklara förekomsten av mångt och
mycket i hans produktion, som eljest inte
så lätt låter inordna sig i ett sammanhang
med det övriga. Det som nämligen djupast
karakteriserar honom själv har verkat som
en slagruta, som lett honom till ämnen
även utanför den egentliga estetiken. I »Dr
Johnson och Samuel Boswell» (1922) är
det å ena sidan den redbare mannen med
den obrottsliga vördnaden för sanningen
som tagit honom fången, å andra sidan
den som löjlig och narraktig betecknade
levnadstecknaren, som dock i grunden såg
på sig själv och sin omgivning med den
fria betraktelsens överlägsenhet för att
glömmande sig själv uppteckna allt som
rörde hans beundrade mästare, även där
dennes tunga träffade honom själv. I
»Diderot» åter har Hirn fängslats av en
tänkare, för vilken ingenting var för ringa
för att inte uppmärksammas, ingenting för
ovidkommande för att icke kunna
avvinnas intresse. Och i »Voltaires hjärta»
(Samtiden 1922) har han hemburit sin
hyllning åt ett liv, som ända till slutet
valen kamp mot fanatismen i alla dess
former och där själva glöden varmed kampen
fördes visade att toleransen inte behöver
vara ljum till sitt väsen och att inte
»ensamt de dogmatiskt ensidiga kunna lägga
sitt hjärta in i sin strävan». I ett som allt
har han i en tid, främmande för den
generösa livssynens kungliga gest, åter och
åter sökt äska ljud för
sjuttonhundratalets stora humanitetshjältar, som parade
sinnet för det enskilda människovärdet
med hänförelse för mänsklighetens stora
gemensamma syften.
Vi ha sett, huru Hirns konstteori, ju
mer den av honom fördjupas, desto
tydligare undergår en förvandling, i det den
ger plats för något vi kunde kalla en
livsåskådning. Under hans händer har vuxit
fram en levande bildning, i vars vävnad
man tycker sig skönja nätet av fina
arterer, förande blodet av ett mänskligt
hjärta.
I »Eremiter och pilgrimer» omtalar
Hirn, hur han en gång vid ett besök i
bykyrkan i Ars-en-Dombes, platsen för
den redan i sin livstid som ett helgon
dyrkade gudsmannen Jean Marie Baptiste
Vianney’s verksamhet, fann sig föranlåten
att under letandet efter några
pietetsföremål inleda samtal med en ung missionär.
För att icke föra denne vilse om syftet
med sitt besök, skyndade han att
beledsaga sina frågor med ett uppriktigt: »Jag
är icke katolik, jag är icke ens troende
protestant, jag är bara litet vetgirig».
Vi måste hålla den katolske
prästmannen räkning för att han icke lät sig vilse-
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
