Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rysk teater. Av Rudolf Wendbladh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R tidö lf Wendbladh
dan i den stränga yttre disciplin, som
råder på alla teatrar. Man håller strängt
även på den yttre anständigheten
gentemot sin konst.
»MHAT» hade med sig direkt förenad
endast den teater för cirka 600 åskådare,
som kallades »MHAT :s lilla seen», under
det att de förutvarande »studiorna» på
senare år helt avskilts till administrationen
och konstituerats som självständiga
teatrar. Den största av dessa »Andra
Konstnärliga Teatern» (MHAT 2) hade till
direktörer Ivan Bersenjev samt den geniale
skådespelaren Mihail Tjehov, vars
personlighet i hög grad satte sin prägel på
teatern. Under en tid var Vahtangov dess
regissör. De arbeta efter Stanislavskis
principer. Om moderteatern yttrade Tjehov:
»De äro våra föräldrar». Men stilen avviker
något. Den är förenklad och skarpare.
Den svenska publiken kunde för några
år sedan stifta bekantskap med »MHAT :s»
»Tredje Studio», som då bl. a. uppförde
»Prinsessan Turandot», vilken alltjämt stod
på repertoaren. Som självständig teater
heter studion »Teater Vahtangov» till
minne av dess 1922 avlidne regissör,
Eugen Vahtangov. Alltför tidigt
berövades den ryska teatern därigenom den
personlighet, som mer än någon annan
tycktes ägnad att bli dess nyskapare. Han
predikade »den fantastiska realismen».
»Hamlet», »Turandot», »Dibbuk» och andra
in-sceneringar visa hans sökande. Efter hans
död sträva hans lärjungar vidare och ha
särskilt i pjäser med motiv från det nya
Ryssland vunnit vackra segrar. En
ovanligt ren och klar realism, visserligen utan
àllt fantastiskt, utmärkte t. ex. deras
framförande av »Virineia» av Sei fullina och
Pravdukin.
År 1918 bildades »Fjärde Studion» av
Nemirovitj-Dantjenko. Den befann sig
ännu vid mitt besök i sin
»laboratorie»-period.
Nemirovitj-Dantjenkos namn är också
på det intimaste knutet till »Den
Musikaliska Studion», som på grundvalen av
Konstnärliga Teaterns system uppfört en
rad klassiska operetter och operor i
modern stil.
Under min vistelse i Moskva fick jag
även vara med om att »C. S. Stanislavskis
Operastudio» flyttade in i eget hem.
Tilldragelsen firades med premiär på
Rimski-Korsakovs opera »Tsarbruden». Vid Stora
Teatern bildades 1919 på initiativ av
m :me Malinovskaja denna studio i syfte
att ge de unga artisterna scenisk fostran.
Under Stanislavskis ledning sökte man att
finna nya vägar på den vokala dramatiska
konstens område, att friska upp
operatraditionen och att skapa nya spelformer
på grundvalen av Stanislavskis system,
d. v. s. söka smälta samman musik, sång,
tal och rytm under äkta skapande
upplevelse. Efter en lång och energisk strid
mot penningknappheten stod man nu på
egen seen. Premiären blev en lysande
framgång. Framstående fackmän voro
hänförda. Kvällen formade sig till en
enastående hyllning för Stanislavski. En
berömd tysk dirigent yttrade: »Luften var
mättad av den kärlek, de hysa för honom.
Det var som om de hållit sina hjärtan i
händerna, då de applåderade.» En värdig
hyllning för den som själv kan kallas den
ryska teaterns rika, varma hjärta.
Efter revolutionen uppstodo en mängd
nya teatrar, vilka mer eller mindre direkt
sökte tjäna den nya tidens ideer och
hämta ingivelse ur den. Då uppstod den s. k.
vänstra linjen eller »fronten» inom rysk
teater. Ett flertal av dessa teatrar lyste för
en tid klart på den revolutionära himlen
men slocknade snart och försvunno.
Många ha stabiliserat sig och äro
synnerligen livaktiga. Med rätta kan man tala
om en obruten vänsterlinje.
Det stora namnet inom denna rörelse,
ett namn kring vilket alltid strid stått och
antagligen alltid kommer att stå, är Vse-
590
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
