Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rysk teater. Av Rudolf Wendbladh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rysk teater
volod Meyerhold, den vänstra frontens
överste krigsherre. Han föddes i Pensa
den 27 jan. 1874. Fadern var en rik
vodkafabrikör. Redan som
gymnasieelev-började Meyerhold spela teater under
namnet Uktomskij. Sedermera kom han
till Nemirovitj-Dantjenkos konservatorium
och engagerades av Stanislavski till
Konstnärliga Teatern, där han fick en mycket
god ställning. Efter tre år vandrade han
ut i landsorten, varifrån han efter några
år engagerades av den berömda
skådespelerskan Kommissarchevskaja till
hennes teater i Petersburg. Här drog han
genast uppmärksamheten till sin
regissörstalang. Han var redan nu en nyskapare
— avgudad och förhånad. Han var den
förste som bekände sig till symbolisternas
skola och till dekadenterna. Mycket fick
han kämpa, men till sist blev hans
berömmelse så genant stor att dåvarande
Kejserliga teatern såg sig nödsakad engagera
honom. Bittert och uppslitande fick han
här slå sig fram genom den förbenade
teaterbyråkratins barrikader, men han
kunde konsten och förstod att segra. Han
bildade en egen studio, gästspelade i Paris
och ägnade sig även åt film.
Revolutionen förde honom ut under de
röda fanorna. Efter fångenskap och
sjukdom fick han slutligen i uppdrag att
organisera sovjetteatern. Efter välförrättat
värv började han sätta i seen revolutionära
pjäser på »Revolutionsteatern», och
hösten 1920 kunde han flytta in i den teater
som bär hans namn och som blivit den
vänstra frontens högkvarter.
Om man under några veckor fått
intimt följa Meyerholds arbete och vill ge
en definition på honom och hans verk,
tror jag det ligger nära till hands att säga
att han som regissör är ett dynamiskt geni,
som med varje nerv levat och lever i nuet.
En evig experimentator, en skapande kraft
i ständig utveckling, som i och för sig
visserligen är logisk men verkar förbluffan-
V s ev o l o d Meyer hold.
de med sin friskhet och ibland
frånstötande i sin hänsynslöshet. Meyerhold gör
icke — som det ofta sagts — något på
scenen som en chose, en tillgjord nyans,
en tom gest, utan endast det hans för nuet
överkänsliga begåvning säger honom vara
rätt. Det visar hans dagliga arbete, det
bevisar hans utvecklings kurva. Efter den
oerhörda omvälvningen, då
återuppbyg-gandets nästan bedövande puls började slå,
låg det utanför mänsklig makt att återge
tidens otroliga rytm. Meyerhold tog
dekoration, ljus, musik till hjälp. Tiden
fordrade samhörighet, samarbete. Alltså: bort
med ridån, som hindrade det. Filmen blev
en stormakt. Allt vad dess teknik kunde
ge den nya teatern tog Meyerhold vara på.
Pjäserna delades upp i korta scener, som
följde i »biotakt» på varandra. Som på
bio föregingos de av texter på vita
dukar. Även ljusbehandlingen, ja, t. o. m.
rollframställningen tog intryck av filmen.
På hans välordnade museum kan man
följa hans utveckling. Vid tiden för mitt
besök omfattade det tio nummer.
»Mor-gonrodnad» av Verhaeren, som hade
premiär i nov. 1920, visar några nya
principer. Rampen är borta. Ridån likaså, star-
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
