Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Agnes Branting. Av Bengt Thordeman - Tankar om skapelsen. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agnes B r an ti ii g
ler som under samma århundrade vuxit
fram under Vadstenanunnornas flitiga
händer, kunna med framgång upptaga
tävlan med det bästa som vid samma tid
presterades i utlandets verkstäder. Agnes
Branting som forskare bär samma drag
som hennes personlighet i övrigt: reda,
klarhet, pålitlighet, gedigenhet,
målmedvetenhet. Det får till sist ej heller glömmas
huru hon ständigt med aldrig svikande
intresse var beredd att offra sin tid så
snart det gällde att bistå vid en under-
sökning, som i någon detalj kunde
bygga på hennes lärdom och kunskaper. Hon
var en god kamrat till äldre kollegei och
yngre adepter utan spår av överlägsenhet
eller fåfänga. För henne gällde det alltid
i främsta rummet att tjäna saken, och för
denna fick gärna hennes person träda
tillbaka. Ödmjuk inför uppgiften men fullt
medveten om sin förmåga, sådan var
Agnes Branting, och därför kunde hon med
trygghet fullfölja sitt livs verk efter
måttet av sina krafter.
Ta 11 k ar om s k a fi e Is en
Av Erik Blomberg
IV ÄR SKAPELSE.
Att skapa är att
fram-/ ^ bringa någonting nytt, något
—f som aldrig har funnits förr.
Livet skapar — ständigt på nytt — sig
själv.
Vem var först: skaparen eller
skapelsen ? — Ingendera!
Skapelsen fortgår i detta nu, såsom
den alltid har gjort och alltid skall göra.
Det finns alltså ingen avslutad skapelse,
och heller ingen slutgiltig skapare.
Skaparen skapar verket, och verket —1
skaparen.
Gud är inte, Gud blir.
Hans väsen är inte att vara, utan att
bliva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
