Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den svenska tidskriftslitteraturen. Några konturer av dess historia. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska t i d s k r i f t s litteraturen
serades utförligt i dagspressen, varjämte
naturligtvis hela utgivarens omfattande
bekantskapskrets ej underlät att upplysa
honom om vilken verkan hans nya
orientering och proklamerandet av densamma
utövat. Hans Järta, den numera åldrade och
i sin isolering mer än någonsin bittre och
skarpe kritikern, lät honom veta, att han
förgått sig både sakligt och formellt,
framför allt kanske i sistnämnda hänseende:
»Då författaren av Svea Rikes Häfder
träder upp inför hela den svenska
allmänheten i en egen publicistisk tribun bör.
tyckes mig, denne offentlige Geijer visa
sig i ett annat skick än. i fru Silfverstolpes
salong, den private.» Palmblad fann
Geijers åsiktsförändring beklaglig och
klandrade Litteraturbladet för överdriven
subjektivitet och ensidighet. Fredrika
Bremer däremot var entusiastisk : »Då
Litteraturbladet kom ut», skriver hon, »hälsade
jag det med så stor glädje, emedan jag
där igenkände eviga sanningar, som sedan
min barndom klingat i min själ, och såg
utvecklat i klart ljus vad jag anat som
tidens innersta mening.» Så som hon tänkte
man också allmänt inom den yngre
generationen, som i Geijer fann en ny ledare av
trots kritiken obestridlig auktoritet.
Emellertid blev det helt naturligt honom i
längden omöjligt att uppehålla sin tidskrift,
helst sedan ban i slutet av år 1839 blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
