Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kulturhistoriska museet i Bunge. Några anteckningar och reflexioner. Av Th. Erlandsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Th. Erlandsson
betsplan. Ett friluftsmuseum ute på
landsbygden skulle fylla denna lucka, och de
båda museerna skulle kunna arbeta
jämsides och utan konkurrens. Något som
också skett och sker.
Den 18 sept. 1906 infördes i Gotlands
Allehanda en artikel med plan till ett
bygdemuseum på norra Gotland och med
en vädjan om bidrag i form av gamla
föremål och penningar. Detta upprop var
undertecknat av dåvarande landshövdingen
på Gotland August Wall, redaktör Aug.
Weström i Visby, kyrkoherde Arvid
Jacobsson i Rute, ingeniör Fritz Nilsson i
Bläse samt folkskollärarna G. Kellström
och Th. Erlandsson i Bunge, av vilka den
sistnämnde skulle vara föreståndare för
det projekterade museet. Gotland är rikt
på fornföremål men fattigt på mynt: vi
kunde till en början inte uppbringa mera
än 1,500 kronor. Det var inte mycket, men
vi kunde i alla fall köpa in den gamla
gårdens byggnader, tyvärr inte alla, ty
de voro inte färre än trettiotvå.
Genom Kungl, brev av den 31 dec.
påföljande år erhöll museet mot en årlig
avgäld sin nuvarande för sitt ändamål
synnerligen lämpliga tomt, en av Gotlands
få ännu ouppodlade lövängar, för all
framtid avsöndrad från Bunge
prästgårdshemman. För att från början få stadga
och ansvar över företaget anmodades
socknens kommunalstämma att utse
styrelse och revisorer. Den nuvarande
museiföreningen bildades först den 22
februari 1914. Men då var museet redan 1911
invigt och hela företaget ett gott stycke
på väg.
Museets arbetsplan har varit och är
fortfarande skarpt begränsad. Man
samlar blott vad som är gotländskt och av
detta endast vad som är att hänföra till
den gamla bondekulturen i vidsträckt
bemärkelse. Härifrån måste emellertid ett
undantag göras. Mången gotlandsbonde
har i unga år farit jorden kring som sjö-
man och tagit med sig hem litet av varje:
en gudabild från Kina, en vinkylare från
Egypten, en eskimåkappa från de
Aleu-tiska öarna. Dylika föremål, så vanliga i
en gotländsk bondstuga, få givetvis icke
saknas i ett gotländskt allmogemuseum.
Och så började vi då — bokstavligen
med tomma händer. Allmänheten stod
undrande och spörjande, och det var nog
mera än en som trodde det var något fel
med oss. Skansen var då ännu ungt, och
Hazelius’ befruktande tankar voro
främmande i denna avlägsna del av landet. Vi
hade ont om pengar men däremot gott om
»tro, hopp och kärlek» — ifall ett sådant
uttryck kan användas i detta sammanhang
— och då man litet spefullt frågade oss,
när vi tänkte få museitanken
förverkligad, svarade vi: »Det är långt, antagligen
mycket långt till yttersta dagen.»
Om vi tänka oss göra ett besök vid
Bungemuseet och komma stora
landsvägen fram från Visby, möter oss först
anblicken av Bunge kyrka, som plötsligt
höjer sitt spetsiga torn över granskogens
ännu spetsigare spiror. Kyrkan, en av
öns förnämligaste, kallas ofta »norra
Gotlands domkyrka» och äger bland annat
utomordentligt värdefulla och intressanta
medeltida väggmålningar med byzantinskt
inslag och av väldiga dimensioner. Så har
t. ex. en bildserie på skeppets norra vägg
en längd av 18 meter. När man kommit
förbi kyrkan och en bredvid liggande
medeltidsruin, det s. k. Munkhuset, har
man museets nya intendentbostad och en
vaktstuga till vänster om vägen samt det
förut omtalade museiområdet till höger,
en areal omfattande sammanlagt 8 hektar.
Vi låta kanske bilen gå förbi entrén,
bestående av en kraftig medeltida
trappstensport samt ett högt palissadliknande
stängsel, vilket redan långt tillbaka i den grå
forntiden skyddande reste sig kring gu-
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
