Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hur klockorna ringde i Gent på de vita hättornas tid. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
Nu vill jag förvärva mig namn i ett slag, det Gud i sin nåd tillstädjer
Så red han i fält med sitt chevaleri, som fördes av Herr de Clisson.
Det spordes i Gent, men de räddes ej stort: där drogo de ut och ställde
en härsmakt större än någon som setts i Flandern på åttio år
med Piet van Winter och Piet van Bosch och Filip van Arteveide
på fältet som är mellan Roosebekes bro och klostret invid Mont d’Or.
— Hos oss bak spjuten ej fruktan bor. Må fransmännens makt komma än så stor
mot flandriska betar och borst och klor: det mötet blir värst för dem.
— Trehundrade gyllene sporrepar klä vår rådssal från fädernas bragd vid Courtrai,
när Frankrike sökt bringa Flandern på knä men slaget fått kravla sig hem.
— Ett barn allenast är kungen; och han av oss kunde fostras till flandrisk man:
blott han får bli fånge; men ingen ann skall skonas till liv och lem.
Men fransmännen redo från Ypern ut och redo i natt och dimma
mot öst, när den fjärde dagen gått in som följer Allhelgonatid.
Då sågo de mot sig invid Mont d’Or de flandriskas eldar glimma
och bröto sin fasta och valde sitt fält och gjorde sig redo till strid.
Men vind kom ingen, och ingen sol, och dimmorna drevo ej undan,
och riddarna bidde i blinda led i sysslolöshet och harm.
Och Herr de Clisson bland alla främst höll stilla i mörk begrundan
och spanade fram mot fiendens ljud av trummor och väpnat larm.
Då höjde den unge kungen sin lans: då reste de upp Oriflammen;
och Deus meus qui docet steg mäktigt mot himlen i sång
manus meas ad proelium .. . Och dimmorna lyfte vid Amen.
Då sågo de gentarnas härsmakt ställd. Då log Olivier de Clisson.
— Må himlens salighet aldrig bli min, om inte i dag den dagen gått in,
då garvarna skola få garvat sitt skinn och vävarna ullen gjord röd.
—- I packad hop de snart ränna på: vi ringa dem runt och krossa dem så,
om också på flandrares sätt de stå som tappra män till sin död.
— Här skola de bli, vid min ära och tro, emellan Mont d’Or och Roosebekes bro;
och greven av Flandern skall åter ha ro från all sin ängslan och nöd.
Vad är det för lopp genom kvällen mot norr? Vad rop av skräck i
Flandern?
Vad klämta de många klockorna nu så dovt och tungt i Gent?
Nu sova de, vävar- och garvarskrån, vid Roosebeke i Flandern,
och åldermän hänga längs vägens träd, och allt är lugnt i Gent.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
