Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sture Lagerwall.
Från Stockholms teatrar
Erik Berglund. Brita Wieweg. Håkan Westergren. Ellen Appelberg-Collijn.
Ny c k e l r o in a n e n. Seen ur första akten.
Scholebok för unge Scholepiltar» stod
ordspråket: »The, som skiöta älskog, äro
galne», och det började äldsta klassen i Tree
House att få praktiskt känna av. Det var
riktigt trevligt att se, hur klokt, vänligt och
äkta anglosaxiskt i bästa mening pappa
Wood-ley—herr Erik Berglund tog sonens
relegation. Den elake gossen sitter alltid med
trumf. Det är lätt att roa publiken, när man
är stygg och säger fula saker. Håkan
Westergren var alldeles dråplig som Vining,
och hans oförskämda flux de bouché var mig
till stor glädje. Den lille näpne hunsade Cope
— kan man sätta »herr» Rune Andersson ? —
var »fag», väl rättast »passopp», och var
också precis som han skulle. Men bäst av alla
var översättaren herr Palle Brunius som
Ainger. Han kunde med hjälp av sin moders
regi men väl huvudsakligen genom
begåvning och intuition spela en snäll och duktig
gosse så sympatiskt, att man förvånade sig
åt att det kunde skänka ett så stort nöje att
se sundhet, trygghet, förstånd och balans, allt
icke så värst paranta egenskaper, uttryckta så
fullt naturligt och med en säkerhet och ett
lagom, som sällan i så hög grad äro till
finnandes hos en rutinerad skådespelare.
Det brukar sägas, att det ej är bra när en
skådespelare är mycket bildad. Inte var det
något fel med Nils Personnes konstnärskap,
och vad är det nu för andra bland
skådespelarna som kunna beskyllas för alltför solid
bildning och därigenom fått sin sceniska
genialitet nedsatt? Av sceniska författare kan
man väl ej fordra moderat bildning. Tor
Hedberg är för närvarande den bäste
teaterförfattaren, trots grundliga litterära
kunskaper och säte i Akademien. Nu har en
professor i konsthistoria skrivit ett lustspel, och det
gick också bra. Stycket heter Nyckelromancn
av Ragnar Josephson. Det vänliga stilla
familj egruffet — dock vanligare får man
hoppas på teatern än i verkligheten, det får
Strindberg ursäkta — avbrytes av en bomb,
som faller ned på frukostbordet. En roman,
skriven av en herre som umgås i familjen,
innehåller, enligt vad man ansåg, oförsynt
närgångna porträtt av herrskapet Hovig och
deras barn och blivande måg, löjtnant Sven Al-
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
