Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
ung man, som har varit fäst vid Bodil och
nu vill ha henne till hustru. Förtvivlad över
sin situation beger hon sig till professor Eigil
Thomsen—herr Sture Baude, en solid och
aktad läkare. Professor Thomsen gör en av
lagen med straffarbete belagd åtgärd till
fostrets fördrivande. Han anges, försvarar sitt
handlingssätt inför domstolen men dömes till
straffarbete. På ett glänsande sätt utförde
skådespelaren försvarstalet och hade hela
tiden, ej minst vid de upprörande samtalen i
sitt mottagningsrum, den rätta auktoriteten.
Av den i alla avseenden olämplige
barnafadern, som blir till ett prov på allt galet, som
en icke önskvärd fader kan äga — det hade
räckt med hälften för att vara tillräckligt
varnande exempel — gjorde Per-Axel Branner
en av de stryktäckaste individer som kan
tänkas på en seen. Jag påminner mig ej ha
sett en lymmel så väl återgiven, och hans
fräcka leenden voro så riktiga, att även en
rätt van teaterbesökare först blev arg och
sedan naturligtvis tacksam. Största glädjen i
detta skådespel hade man av fru Esther
Roeck-Hansens sorg. Hennes förtvivlan var så äkta,
så fulltonig, och dock oteatralisk, att man —
så egendomligt är det med teatern —
fröjdades i sitt hjärta. Men sedan kan man —
och det är det som naturligtvis
författarinnan önskar — med en viss undran tänka på,
om rättvisan och lagen i detta avseende äro
riktigt överensstämmande. På dessa ömtåliga
områden, de sexuella, ha bra många fått lida
oskyldigt eller åtminstone för hårt, därför
att en hel del anständiga och hyggliga
människor ej velat tränga in i saker, som för dem
voro obehagliga. I fall liknande det här
föreliggande och även i fråga om homosexualitet
har mycket lidande framkallats av välvis och
ibland feg önskan att slippa röra vid fula och
smärtsamma förhållanden. Men det är en
hemsk tanke, att detta får fördröja och
förhindra humaniteten och rättvisan på dessa
dunkla marker. Långsamt ändras lagen,
egendomligt nog i en tid, då så ofantligt mycket
ändras onödigtvis, det visar historien, men
det får ej ske alltför långsamt. Man ryser,
då man tänker på vad som var lag och rätt
blott för några decennier sedan. Kloka och
rättrådiga män och kvinnor bland jurister
och läkare äro här bättre domare än en
teaterpublik, men alla ha rätt och många
skyldighet att försöka att utan sentimentalitet
men med vördnad för mänsklig verklig
rättvisa bilda sig en mening och ha anledning till
Esther Roeck-Hansen s o vi
Bodil Kragh i Storken.
att vara oroliga, till dess lagen följt med
rättsmedvetandet.
Till slut ett par ord om höstrevyn på
Vasateatern : Stockholm blir Stockholm. Vett och
ovett av Svasse Bergqvist. När fru Anna
Branting, en gång rikets högsta fru bland
undersåtarna, och Fredrik Böök bägge påstå
sig ha haft båtnad, då har man det
sanningskriterium, som bra mycket liknar det som i
teologien kallas »överensstämmelse hos alla
folk».
Då det gäller revyn åtminstone, har man
väl ej därför frånsagt sig all kritik, och en
tablå, den tjugofjärde, »Mysteriet Henny
Berg», var så fånig, att jag ej kunde tvinga
in mitt förnuft under trons lydnad. Men
mycket gladde min själ, och isynnerhet
operatungviktarna, bifftenoren, fläsksopranen,
köttbullsbasen och paltalten, framkallade om
jag så får säga mitt glada sympatiserande
medlidande, då de försökte rulla sig magra
under tonerna av — var det ej Miserere i
»Trubaduren» ? Carl Hagman skänkte mig som
alltid en svåranalyserbar njutning, och sist men
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
