Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svensk herrgårdskultur och dess läge i våra dagar. Några reflexioner kring ett aktuellt problem. Av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk herrgårdskuIt nr
<3
ifrån sin besittning, mobilierna ha
skingrats, gården har vandrat ur hand i hand,
och det finns kanske inte mycket hopp om
att den skall undgå att bli en i bästa fall
pittoresk ruin, sedan ett bolag fått hand
om skogen och jorden styckats till
villatomter eller småbrukarhem.
Detta är en av de typiska formerna för
utvecklingen. En annan är den, där
herrgården övergår i bondehänder eller
arrenderas ut av ägaren. I de flesta fall har den
nya innehavaren inte de resurser vare sig
i fråga om förmögenhet eller bildning, som
skulle tillåta honom att återupprätta
gården ur dess mer eller mindre djupa förfall.
Han har ofta nog varken användning för,
anspråk på eller möjligheter att möblera
upp och bebo hela den svit av utrymmen
som i forna dagar knappt räckte till för
ett herrgårdshushåll. Tjänarefrågan spelar
naturligtvis även i detta fall en betydande
roll. Följden blir, att en större eller
mindre del av gårdskomplexet inte får nödigt
underhåll, och det slutliga resultatet kan
inte bli mer än ett: fullständigt förfall.
Detsamma gäller, och kanske i ännu
högre grad, beträffande parkerna, dessa
dyrbara dekorationer kring en tillvaro,
som inte uteslutande eller i första
rummet räknade med nyttan av vad man
kostade på sig.
Vad det blir av de herrgårdar som
råka i det allmännas händer och
apteras till anstalter och vårdhem för gamla,
för barn, för sinnesslöa o. s. v., är också
lätt att tänka sig. Det finns ganska
bedrövliga exempel på hur ringa förståelse som
visats för de värden som här stå på spel.
Gamla förnämliga inredningar rivas
obarmhärtigt ned eller utsättas för annan
åverkan, nya väggar slås upp för att avskilja
båsen. Den enda trösten är snart sagt, att
murarna stå kvar och underhållas.
Ännu en kategori av herrgårdar, som
upphört att vara herrgårdar, utgöra de
pensionat som skaffat sig en särskild attrak-
Interiör från e n min dr e f l
y-gelbyggnad. Västmanland.
Sent ijoo-t a l.
Den har av en ägare i forna lider uppförts och
använts till musikrum. Väggarna bära en elegant ehuru
sprucken och avnött dekor i grisaille. Det kasetterade
kupoltaket lämnar knappast något skydd åt det för
övrigt värdelösa -skräp som belamrar rummet.
tionskraft genom att hysa in sig i en
gammaldags förnäm miljö. Även om en dylik
utveckling inte är särskilt önskvärd, är den
dock mindre skrämmande och liksom mera
naturlig än dem vi förut betraktat.
Gästfriheten var — och är alltjämt — ett av de
mest utmärkande dragen i vår
herrgårdskultur. Antalet gästrum var nästan en
mätare på gårdens standard. Det var ett
ständigt kommande och farande av folk, släkt,
vänner och främlingar, och ofta nog blev
någon gammal klen eller fattig anförvant,
särskilt på spinnsidan, en stadigvarande
gäst, som till slut ingick bland gårdens
levande inventarier.
Det är denna sida av gammalt
herrgårdsliv som i en något karikerad form tagits
upp av de talrika herrgårdspensionaten,
som väl knappast sakna företrädare i nå-
’47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
