Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svensk herrgårdskultur och dess läge i våra dagar. Några reflexioner kring ett aktuellt problem. Av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thure Ny man
Ett 1600-tals herresäte i Uppland.
Det f inns också gamla adliga gods som alltjämt äro i herremanshänder, men vilkas ägare inte trots den bästa
vilja äro i stånd att underhålla det palats som en storman uppförde åt sig på rboo-talet.
Ett annat exempel ha vi i den gamla
bruksherrgården vid Hallstahammar, som
för några år sedan skänktes till
Västmanlands fornminnesförening och nu
återupp-förts på Vallby friluftsmuseums mark
strax utanför Västerås. Det är en typisk
exponent för den karolinska
träarkitekturen med vackra målade innertak och andra
inredningsdetaljer av värde. Den var dömd
att försvinna från den plats där den legat
i tvåhundra år, och den räddades genom att
flyttas till ett museum.
Ett liknande fall inträffade nyligen, då
herrgårdsbyggnaden vid Skogaholm i
Närke flyttades till Skansen. Den hade stått
obebodd och övergiven i ett halvt
århundrade och var illa medfaren. Det fanns
planer på att förvandla den till ett
hembygdsr-museum, men dess läge var för avlägset,
och så måste den lösningen uppgivas.
Det vore naturligtvis önskvärt, att dylika
gamla byggnader kunde få stå kvar på sin
plats, i sin rätta miljö, och att det samti-
digt vore möjligt för vern som helst att
lätt ta sig dit, men praktiskt låter sig
detta av många skäl, som vi här inte kunna
ingå på, endast förverkliga i ett fåtal fall,
och då återstår ingenting annat än att
företaga en flyttning av huset, om detta är
av så stort kulturhistoriskt värde som i de
bägge antydda fallen.
Men inte ens detta låter sig alltid göra.
Ett museum har inte rum för mer än ett
exemplar av varje typ, när det gäller så
stora föremål som hus. Man kan inte
magasinera dem. Och därför kommer den
stora massan av svenska
herrgårdsbyggnader, om de råka i samma läge som
Skogaholm och Hallstahammar, aldrig att
kunna bevaras. Deras öde är i så fall beseglat,
och det enda som då kan göras är att i
bild och ord föreviga deras minne. Men
vad som skall göras därvidlag, måste ske
snart, ty tidens lösen är hastighet och detta
inte minst då det gäller förintelsen av
kulturella värden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
