- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 /
184

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mademoiselle George och hennes svenska gästspel. Av Anna Lamberg Wåhlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anna L a m b e r g Wåhlin

Napoleon som Förste K o n s ii l. H a n d t e c k 71 i n g
av François Gérard.

svår att hon darrade för rollen,
genomförde hon med lika stor framgång.

Så hade hon en dag åter spelat
Clytem-nestra i Iphigénie en Aulide, datum
nämner hon icke. Förste Konsuln hade varit
på teatern, och när hon kom hem, fann hon
Constant, hans förste kammartjänare, som
väntade på henne för att säga att
Konsuln bad henne tillåta att han följande
afton klockan åtta skickade sin vagn för att
hämta henne till Saint-Cloud, Konsuln ville
själv lyckönska henne till hennes
framgångar.

Hon stod tyst så länge att Constants
leende min förbyttes i undran. Betydelsen av
detta budskap var för henne ingenting att
tveka om, hon förstod det alltför väl. Hon
hade längtat att få träffa Napoleon
Bonaparte, och i detta ögonblick då han sände

efter henne kände hon sig icke glad över
det, bara ängslig. Naturligtvis svarade hon
att hon skulle ha äran infinna sig i
Saint-Cloud, men hon sov inte på natten, den ena
stunden beslöt hon sig för att stanna
hemma följande kväll, den andra undrade hon
vad hon skulle sätta på sig, en vit
klädning eller en skär, vara flickaktigt enkel
eller kläda sig riktigt fin. Hon var
missnöjd med sig själv, men tröstade sig med
att man säger inte nej till Konsuln, han
befaller och man lyder. Alltså rår man inte
för någonting i saken och kan somna i
stället för att oroa sig.

Dagen därpå blev olidligt lång, hon
promenerade, gjorde uppköp, gick till teatern
för att få timmarna att gå. Klockan blev i
alla fall sex, då klädde hon sig i en enkel
vit musslinsklädning, en spetsslöja och en

184

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free