Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mademoiselle George och hennes svenska gästspel. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Lamberg Wåhlin
Lucrcce Borgia.
nestras mantel eller med Sémiramis’ tunga
drottningkrona på sitt huvud. För den
fyrtioåriga skådespelerskan öppnades en ny
era, det blev hon som skulle få skapa det
romantiska dramats stora hjältinneroller.
Hon spelade först på Odéon den svenska
drottning Christina, både i Souliés och
Dumas’ omdiktning av hennes öden, vidare i
Soumets LI ne fëte sous Néron och Alfred
de Vignys svårtillgängliga La Maréchale
d’Ancre. Men de stora kraven och de stora
framgångarna väntade vid Théåtre de la
Porte-Saint-Martin, där hon under Harels
direktörskap och tillsammans med
Frédé-rick Lemaitre, »kolossen utan förebild och
utan efterföljare», på ett oförlikneligt sätt
levandegjorde Victor Hugos och Alexandre
Dumas’ gestalter.
Hon hade lärt känna Jean-Charles Harel
i Brüssel 1818, där han levde
landsflyktig efter Napoleons fall. och därmed hade
hon funnit den tillvaro som hon alltid läng-
Marie Tudor.
tat efter, samman med en man i hennes
egen ställning, som hon kunde hålla av på
sitt eget lugna sätt. Då han trots — eller
på grund av, säger George — sin
hedersamma trohet mot den störtade kejsaren
av Karl X fick direktörsprivilegiet vid
Odéon, blev han också hennes chef, med
vilken hon delade även arbetets glädje. De
gifte sig icke med varandra, men deras
förbindelse varade till Harels död 1846. Han
blev 1831 direktör vid Porte-Saint-Martin,
och där följde under de närmaste åren de
stora premiärerna raskt på varandra: La
Tour de Nesle, Lucrèce Borgia, Marie
Tudor och La Chambre Ardente.
För hennes tolkning av dessa romantiska
roller finnas endast lovord. Victor Hugo
och Alexandre Dumas prisa henne i
ordalag som glädjen över att se henne ge liv åt
deras egna diktade gestalter kanske gjort
överdrivet varma. Hennes i det klassiska
dramat skolade diktion och hennes majestä-
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
