Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gerda Lundequist. Av Helge Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge W ah Ig ren
Fot. Atelier Flodin.
Tora Par s b er g. 1902.
Det blev till en förkunnelse om de höjder till
vilka människosjälen kan nå, om modet och
plikten, om offrets lycka och kärlekens makt
och rätt att bestämma en människas
handlande.
Den sanning och andliga styrka varmed
skådespelerskan gav dessa diktade
övermänniskors känslo- och tankeliv kom mången att
betrakta scenskapelsen icke endast som en
konstnärlig fiktion utan som en förebildlig
verklighet.
Även i roller, som icke direkt gåvo det vid
handen, förde Gerda Lundequist med sig in
på scenen något av den rena och klara luft,
som fyller rymden kring en förnäm och
andligt högtstående kvinna. Hennes eget väsen
måste äga fonder av den storslagenhet, det
mod, den ädelhet hennes uppträdande
vittnade om. Hjältinnornas masker hade förresten
aldrig i väsentlig mån skilt sig från
skådespelerskans egna drag.
Hon måste också, sade man sig, stå i
intim kontakt med tidens idéströmningar. Hon
skulle annars icke som nu kunnat ge själva
den intellektuella atmosfären kring de tidsbe-
tonade kvinnotyperna i hennes repertoar.
Vissa repliker kunde få en övertygelsens
kraft, som gav intrycket av en
argumentation.
Då Tora Parsberg erbjuder Paul Lange
att följa honom ut i världen, värjer han sig
med att han icke kan ta det ansvaret; de
äro likväl inte gifta. Tora Parsberg svarar:
»Är inte vi gifta? Jag vet inte av något
annat. Ceremonierna betyda ingenting för mig.»
Så som Gerda Lundequist sade den repliken
— även i mitt minne klingar ännu tonfallet
— tyckte man, att den blev till en
sammanfattning av de ideer, den etik, som då fyllde
så många unga sinnen.
För huru mången blev icke Gerda
Lunde-quist på det sättet bärarinna för de ideer,
tankar och känslor, hon tolkade på scenen.
Hon hade — såsom en offentligt skapande
kvinna var i tillfälle till det framför andra —
personifierat begreppet den nya kvinnan
såsom det den gången mer eller mindre fixerat
ingick i medvetandet, skapat av Ibsen,
Björnsson och Ellen Key.
Det föreföll mig alltid, att Gerda Lunde-
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
