Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Erik Axel Karlfeldt. Några drag. Av Ruben G:son Berg. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruben G: s ön Berg
ken riva sönder sig själva invärtes», ville
han höja det gamla anropet: stån ihop för
Sveriges bästa! Han vågade till och med
vidröra Ålandsfrågan och uttala en önskan:
»Låt det som är svenskt varda svenskt.»
I försvarsfrågan uttalade han sig för
några år sedan på en årsfest av
Riksförbundet för Sveriges försvar. Han
berättade om sina intryck från det av Italien
erövrade Tyrolen, där han iakttagit »den
oändligt kvalfulla process det innebär för
ett folk att under en segrares tvång byta
nationalitet» och plågats av tanken: om det
skedde så hemma! Världen var full av
rövare, vilka när som helst kunde förvandlas
till vargar, och då bleve de fredligaste
lammen först bitna. På frågan: är allt gjort
för landets trygghet? får det ej finnas mer
än ett svar: ja, med bästa vilja och bästa
förstånd. »För något soldatvälde finns det
hädanefter ingen fara i vårt land. Alen
ligger det ej fara däri, att tusentals raska unga
män berövas utbildning för det kall, som är
en mans självsagda plikt och hans ära, om
någon angriper oss ? ... Fäderneslandet
behöver icke rosor och retorik, det behöver
hjärtan och män. Det är ett elementärt
begrepp i vår tillvaro. Det är nutid och
framtid men också forntid. Låt oss
betänka, att det är traditionen som binder det
nya vid det gamla och gör oss till ett folk».
Utförligast redogjorde han för sin
sociala uppfattning i ett tal i Dalaföreningen
fyra år senare. Han hade av en tidning
blivit påmint om att en poet i våra dagar
ej får stå främmande för tidens idéer
och fann denna påstötning nyttig.
»Idyllernas tid är på upphällningen. Tidens
vindar äro skarpa och nå in i alla vrår.»
Friheten är alltjämt modern, och den var
även honom kär. Han kände den varmaste
sympati för arbetarnas kamp men undrade
om de ej nu gått så långt att de beskurit
sin självbestämningsrätt. Klassvälde har
aldrig varit nyttigt, evad det utövats av
prästadömet, adeln, bönderna eller bor-
garna-kapitalisterna. »Men vågar någon
tro, att proletärväldet skall bli mildare,
hänsynsfullare?» De nya idéerna syntes
honom ännu föga uppbyggande;
konflikterna på olika områden fortforo.
Liberalismens åskådning var tvivelsutan på rätt
väg, men i den mån den klämdes in
mellan partigränser föll den sönder. »De nya
idéernas bärare klappa på. Må vi släppa
in de goda men avvisa de dåliga och i
stället hålla på det gamla som är gott.
Drömmen om ett bättre rike vill
mänskligheten icke släppa, och denna dröm vilja
vi förvara åt våra efterkommande.» Han
var ledsen och oroad av mycket i den nya
tiden men han misströstade icke om
framtiden, den »fjärran tid», där de vackra
drömmarna blivit ledande idéer.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
