Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Strindberg, Giftas och firman Albert Bonnier. Av K. O. Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. O. Bonnier
svaret, företedde vi emellertid på
konsulatet och fingo hans underskrift, »apposée de
libre volonté en présence du chancelier»,
legaliserad. På det andra bladet av
samma pappersark, på vilket Strindberg skrivit
denna inlaga, ordnades en ny namnsedel,
där Strindbergs namn denna gång blev
bevittnat av två svenskar, nämligen dels den
nyss omnämnde bokhandlare Stapelmohr,
dels herr H. Hammarlund, som då
studerade som urmakare där nere — sedermera
grundaren av Haldaindustrien. Dessa båda
svenskar voro för övrigt Strindberg och
mig följaktiga så gott som hela dagen och
gjorde oss åtskilliga tjänster.
Jag hade nog känslan av att vad jag fått
att taga med mig hem var otillräckligt, och
jag avlät därför ett nytt telegram till
Stockholm:
Kommt nur falls persönliche Einstellung
absolut nöthig, Frau krank, antworte ob Richter
gesagt schriftliches Erkenntniss geniigt.
Strindberg ansåg det absolut överflödigt
att tänka på hemresa. Han skriver i
»Qvar-stadsresan»: — »Vi åto middag
tillsammans och skildes åt. Bonnier skulle
återvända ensam hem. Jag gick hem, glad, ty
jag längtade inte alls till Långholmen; har
alltid haft en aversion mot det stället.» —
Men jag däremot, jag gick, rätt ledsen över
Strindbergs fasta beslut att stanna där han
var, hem till mitt hotell. Ändamålet med
min resa var i själva verket misslyckat.
Morgonen därpå, då jag drar upp min
gardin, får jag se Strindberg, som alltid
morgontidig, utanför hotellet. Han
kommer upp och — döm om min förvåning —
säger: »Xu reser jag!» —- Han hade
ändrat mening under natten, han hade fått en
del nya telegram, att han vore feg om han
ej kom hem. och nu var han besluten att
resa. Även jag fick på morgonen svar på
mitt telegram, att rådhusrätten bestämt
fordrade personlig inställelse. —
Strindberg missminner sig då han skriver, att
»när klockan blev åtta kom Bonnier med
näven full av nattelegram och grön i
ansiktet». Det var han som kom till mig, och
hans beslut var fattat utan någon ny
påverkan från min sida. Hurudan min
ansiktsfärg var, därom kan jag däremot ej
yttra mig.
Xu bar det av till Plainpalais för att i
hast packa hans lilla kappsäck. Ett ömt
avsked från hustrun och barnen. »Läkaren
här har meddelat mig», förtrodde mig
Strindberg, då vi åkte till tåget, »att min
hustru är mycket sjuk och endast kan leva
några år till. Men jag kan inte leva utan
henne. Dör hon, så skjuter jag mig!»
Tåget gick klockan 12. På kvällen
kommo vi till Basel, där vi övernattade i hotell
Euler vid schweizerbangården. Strindberg
hade varit trött och nervös under hela
dagsresan men blev rätt uppiggad vid en
kopp te och litet föda på hotellet efter
framkomsten. •— Dagen därpå till
Frankfurt. Vi behövde först vara hemma på
tisdagen den 21 :e, kunde därför ha
övernattat en gång i någon av de tyska städerna,
antingen i Frankfurt eller i Hamburg, men
Strindberg bad att få resa så mycket som
möjligt i sträck: »Jag blir mindre nervös
då vi rulla — blott ej stå stilla!» I
Frankfurt måste vi emellertid uppehålla oss
några timmar, från middagen till kvällen.
Jag ville begagna dessa timmar för att
sammanträffa med en ung svåger, som då
vistades i Frankfurt, och då jag ett
ögonblick tvekade att lämna Strindberg ensam,
smålog han sitt intagande leende: »Var
inte rädd, jag skall inte rymma.»
Så gick nattåget till Hamburg. »Nattåg
äro icke bra för nerverna», skriver
Strindberg i »Qvarstadsresan». Vi hade några
timmar att vänta på morgonen i Hamburg
innan tåget till Kiel skulle avgå. Det var
en härlig, varm och klar höstmorgon. —
Yi slogo oss ned på den yttre perrongen
utanför den dåvarande lilla
Klosterthorban-gården. Strindberg satt tyst. Plötsligt ser
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
